Start på terapin & slutet av praktiken!

Första dagarna på terapin har varit väldigt spännande. Det är alltid lika kul att springa upp till rummet på våran middagsdejt och berätta om allt roligt som hänt för de andra tjejerna. Traditionen har ju varit att den som är på terapin alltid har mest att berätta och äntligen är det min tur! Det är med stora älgakliv och leende som når upp till öronen jag springer upp till vårt rum varje middagsrast! På terapin finns det alltid något att göra eller titta på och massa människor överallt, vilket passar mig perfekt då jag lätt blir uttråkad när det inte är 100 saker omkring mig! På tal om middagsdejterna med mina flickor varje dag så har det hänt mycket skoj, senast igår kom städerskan in i vårat rum och ropar ”mochim” och både jag och sussie hinner inte tänka innan vi ropar tillbaka ”mochim”. Vi har blivit så vana att inte förstå vad folk säger så man börjar ta för givet, så vi trodde såklart det var en hälsningsfras;- Men nu har vi fått veta att det betyder något i stil med ”Nu kommer jag in/städdax” -Knasigt svar måste hon ha tyckt! Inte nog med det när hon kommer in i sovrummet och kollar konstigt på alla våra 9 filtar och avslutar en lång mening med något ord liknande ”farmen” och Sofia lika trögtänkt som oss andra är snabb med att härma ”FARMEN, hahah” men kommer lika fort på hur osmidigt det var! Vi har till och med börjat att skratta med folk när dom (antagligen) säger något roligt, fast vi inte ens har någon aning vad de betyder. Senast när Sussie klämt ur sig ett ”HAHAH” efter en helt oförstålig disskussion på kroatiska, fick hon konstiga blickar och kläcker ur sig ”oh hehe, I dont't understand but...”.

Terapin i övrigt är väldigt annorlunda från rehab i Sverige. Det är mycket träning i grupp, vilket jag inte sett hemma i Sverige på rehabcenter. Där är träningen mer anpassad efter varje persons rehabilitering, medan de känns som man drar alla över en större gräns här.

Trotts alla konstiga ”vad gör HON på rehabilitering”-blickar skuttar jag glatt in i gympasalen varje morgon och tar en matta och deltar i gympan där vi gör övningar liggande på mattan i stort sett hela passet. Något som slagit mig är att nästan hela passet går ut på töjning och statiska övningar. Undra varför? Får ta och fråga ut dom lite imorgon! Om dem nu förstår mig vill säga... Engelskan fungerar inte riktigt så kanonbra alltid, senast idag när jag sa för min 511 gång ”sorry, I just speak english” och fick jag som svar ”then you have learn hvratski”. De har han nog en poäng med! Men några nya ord har jag snappat upp idag är iaf ”slappna av”, ”pinne” och ”ihop” dessutom snurrar de kroatiska siffrorna runt i huvudet när jag ska somna och jag slår vad att OM jag hade varit lika pratglad som de andra i sömnen hade jag räknat högt till 10 flera gånger om! Kanske tom. bjudit på att rabbla dem baklänges.


Varje morgon börjar jag här i termomineral-bassängen där de kör vattengympa i det rehabiliterande vattnet som ska vara bra för cellförnyelsen.


Sen går jag vidare till gruppträningen på land, där jag brukar delta varje dag. Här har vi en övning liggandes på matta :)


Stående övning med pinne

Annars springer jag mest runt mellan all individuell träning, då patienten också får ligga ner medan en sjukgymnast töjer deras muskler. Och 10-minuters massagen som även jag har fått prova på, två stycken i personalen och även en kund. Det var svårare än jag hade tänkt mig att hinna med en ryggmassage på 10 min. jag borde kanske öva på att speeda upp mitt massagetempo till deras så jag får med HELA ryggen nån
massage! ;D


2 av massagebåsen där 10-minuters massagerna sker. Maria och Leo in action!


Jag med min egna kund, "masaza je gotova"-"Massagen är färdig" har jag snappat upp under dessa dagarna.


Bara 3 dagar kvar nu, och känns som det är dags för mig att åka hem då det faktiskt är JAG som ställt till med de senaste sovfasonerna, tro de eller ej! Men inatt råkade jag nämligen klämma till på Sofias rumpa då jag trodde det var pojkvännen jag låg bredvid... Reaktionen var ”LINETTE, va håller du på med nu!?”
Nu hotar Sofia med att tvinga mig att sova på soffan inatt...

Imorgon ska jag ha med mig kameran och fota runt lite på min kära terapi-avdelning så bilder kommer vara uppe inom kort! //Linette


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0