De sista dagarna har verkligen swischat iväg! Jag har haft en KANONVECKA på terapin och jag har verkligen fått göra jättemycket.

Idag var min sista praktikdag så jag tog min chans att även vara med på den kända ”fangon” termomineral-lera som kommer från källan här på Istarske toplice. De fungerade så att en kille som kallas Alex går och lägger på 45-graders varm lera på patienter i olika bås, och så gick jag och en kvinna efter han som en slags dubbel-svans och bäddade in patienterna med ett flertal filtar. Jag vet inte ens vad kvinnan heter men hon var hur härlig och go som helst, hon kunde knappt ett ord engelska men vi hade hur bra kommunikation som helst ändå. Gjorde ”high five” efter varje bås vi var klara med.

Efter det fick jag göra 6 massagebehandlingar, fick jättemycket roligt beröm från både personal och patienter. Fick tolkat vidare från en patient att ”it was not just the massage that was beautiful, even her look” :)

Många av de jag pratat med tycker de ska bli jättetråkigt att vi ska åka och tycker att de kommer bli tomt utan ”de tre svenskarna”. Värmer att höra och nog kommer jag blicka tillbaka till denna väldigt givande resan och längta tillbaka till alla goa människor vi lärt känna under denna tiden, - Men gud va kul de ska bli att komma hem! Jag är helt nervös och längtar till morgondagen när vi sitter där i vårt lilla propellerplan på väg hem igen.

Jättekul att jag fick möjligheten till denna fantastiska resan och att få alla dessa erfarenheter från en helt annan kultur. Det har gett mig så mycket och jag hoppas att ni som får samma möjligheter tar vara på dem och gör de till något lärorikt och minnesvärt precis som jag och mina två toppenvänner, som till största delen har gjort min resa så rolig :)



Här har vi en del av massage-gänget på terapin: Leo, Dina, Ana & Maria


En i gänget ;)



Pusss & Kraaam :) Seee ya in Sweden! // Linette

Vi får be om ursäkt för att vi glömt uppdatera er om bungee jumpen som tyvärr inte gick av stapeln! Litauerna hade slarvat med pappersarbetet, så varken dem eller vi fick hoppa. För att inte riskera böter eller liknande eftersom det är en hel del säkerhetskrav.  Men det är med både sorg och glädje vi meddelar detta, Linette står för sorgen, Sofia står för glädjen och jag står för det mitt emellan då jag är enormt höjdrädd, men vill mycket.


Berget vi aldrig fick hoppa från...

Första dagarna på terapin har varit väldigt spännande. Det är alltid lika kul att springa upp till rummet på våran middagsdejt och berätta om allt roligt som hänt för de andra tjejerna. Traditionen har ju varit att den som är på terapin alltid har mest att berätta och äntligen är det min tur! Det är med stora älgakliv och leende som når upp till öronen jag springer upp till vårt rum varje middagsrast! På terapin finns det alltid något att göra eller titta på och massa människor överallt, vilket passar mig perfekt då jag lätt blir uttråkad när det inte är 100 saker omkring mig! På tal om middagsdejterna med mina flickor varje dag så har det hänt mycket skoj, senast igår kom städerskan in i vårat rum och ropar ”mochim” och både jag och sussie hinner inte tänka innan vi ropar tillbaka ”mochim”. Vi har blivit så vana att inte förstå vad folk säger så man börjar ta för givet, så vi trodde såklart det var en hälsningsfras;- Men nu har vi fått veta att det betyder något i stil med ”Nu kommer jag in/städdax” -Knasigt svar måste hon ha tyckt! Inte nog med det när hon kommer in i sovrummet och kollar konstigt på alla våra 9 filtar och avslutar en lång mening med något ord liknande ”farmen” och Sofia lika trögtänkt som oss andra är snabb med att härma ”FARMEN, hahah” men kommer lika fort på hur osmidigt det var! Vi har till och med börjat att skratta med folk när dom (antagligen) säger något roligt, fast vi inte ens har någon aning vad de betyder. Senast när Sussie klämt ur sig ett ”HAHAH” efter en helt oförstålig disskussion på kroatiska, fick hon konstiga blickar och kläcker ur sig ”oh hehe, I dont't understand but...”.

Terapin i övrigt är väldigt annorlunda från rehab i Sverige. Det är mycket träning i grupp, vilket jag inte sett hemma i Sverige på rehabcenter. Där är träningen mer anpassad efter varje persons rehabilitering, medan de känns som man drar alla över en större gräns här.

Trotts alla konstiga ”vad gör HON på rehabilitering”-blickar skuttar jag glatt in i gympasalen varje morgon och tar en matta och deltar i gympan där vi gör övningar liggande på mattan i stort sett hela passet. Något som slagit mig är att nästan hela passet går ut på töjning och statiska övningar. Undra varför? Får ta och fråga ut dom lite imorgon! Om dem nu förstår mig vill säga... Engelskan fungerar inte riktigt så kanonbra alltid, senast idag när jag sa för min 511 gång ”sorry, I just speak english” och fick jag som svar ”then you have learn hvratski”. De har han nog en poäng med! Men några nya ord har jag snappat upp idag är iaf ”slappna av”, ”pinne” och ”ihop” dessutom snurrar de kroatiska siffrorna runt i huvudet när jag ska somna och jag slår vad att OM jag hade varit lika pratglad som de andra i sömnen hade jag räknat högt till 10 flera gånger om! Kanske tom. bjudit på att rabbla dem baklänges.


Varje morgon börjar jag här i termomineral-bassängen där de kör vattengympa i det rehabiliterande vattnet som ska vara bra för cellförnyelsen.

Sen går jag vidare till gruppträningen på land, där jag brukar delta varje dag. Här har vi en övning liggandes på matta :)


Stående övning med pinne

Annars springer jag mest runt mellan all individuell träning, då patienten också får ligga ner medan en sjukgymnast töjer deras muskler. Och 10-minuters massagen som även jag har fått prova på, två stycken i personalen och även en kund. Det var svårare än jag hade tänkt mig att hinna med en ryggmassage på 10 min. jag borde kanske öva på att speeda upp mitt massagetempo till deras så jag får med HELA ryggen nån
massage! ;D


2 av massagebåsen där 10-minuters massagerna sker. Maria och Leo in action!


Jag med min egna kund, "masaza je gotova"-"Massagen är färdig" har jag snappat upp under dessa dagarna.

Bara 3 dagar kvar nu, och känns som det är dags för mig att åka hem då det faktiskt är JAG som ställt till med de senaste sovfasonerna, tro de eller ej! Men inatt råkade jag nämligen klämma till på Sofias rumpa då jag trodde det var pojkvännen jag låg bredvid... Reaktionen var ”LINETTE, va håller du på med nu!?”
Nu hotar Sofia med att tvinga mig att sova på soffan inatt...

Imorgon ska jag ha med mig kameran och fota runt lite på min kära terapi-avdelning så bilder kommer vara uppe inom kort! //Linette

Nu har jag varit två dagar på Polikliniken och jag vill börja med att ge de andra tjejerna en eloge för att de klarat av alla dessa cok cok behandlingar. På kvällarna har diskussionen om hur man gör en cok cok behandling rolig gått het och de båda har berättat om hur deras tankar går när de sitter där.Båda två upplever någon form av tävling de själva har mellan kunderna, ska just denna kunden nå upp till 500 ml strecket, och nu snackar vi mängden slem som samlas i en behållare. Ett annat sätt att göra det hela lite mer spännande är att gissa när slemmet ska ta sig över nästa kurva i slangen.

   Det har aldrig varit något snack om att detta ska vara en äcklig behandling utan det är bara roligt med slem enligt dessa damer.

   Mina upplevelser av dessa Cok Cok behandlingar är dock inte lika ljusa, hur kan man ha kul åt slem? Jag satt där förväntans full, nu skulle även jag kunna vara med i kvällsdiskussionerna kring slem men nej. Det är inget jag vill prata om, det var bara snuskigt och jag försökte snabbt hitta något annat att fokusera på för att behålla frukosten i magen.

   Tjejerna försvarar sig med att säga att det försöker göra det bästa av situationen och vad vet jag, i slutet av veckan kanske jag med sitter där och räknar mililiter.

Jag fick ingen alls förvarning inför dessa cok cok och Claudia var mer rädd att jag inte skulle klara av blodet vid den lilla "operationen" jag fick medverka vid igår.  Jag fick vara med när dom tog bort några födelsemärken i ansiktet på en kvinna och det var betydligt mer behagligt än Cokcok behandlingarna kan jag tala om.

Idag fick jag även vara med på två filer/botox behandlingar. Två super fina kvinnor kom in för att ta bort lite linjer som man inte såg, och gick sedan hem med två ansikten som såg ut att vairt inlåsta i ett geting bo under en period. Filer behandlingen skulle ge resultat med en gång men jag har svårt att säga att jag såg någon större skillnad då jag inte direkt såg något att ta bort från början. Den enda förändringen var möjligtvis något fylligare läppar men även det kan väl en geting åstadkomma?

   Botoxen som de la in i pannan och runt ögonen skulle dock ge resultat först om någon vecka och där får jag nog erkänna att det fanns lite linjer men inte värre än någon annan som vandrar på denna jord, hoppas i alla fall att kvinnorna känner sig bekvämare med sitt utseende nu efter.

 

Såhär snygg var jag när det bar av in i operationrummet.




Dagens höjdpunkt för personalen på Polikliniken idag var när deras nya kaffemaskin levererades. Montören hade en stor törstig publik!



En liten skorpion hade placerat sig utanför ingången till kliniken i morse! Inte lika uppskattat av alla!

Det var allt för idag:D // Sofia

Denna dagen går inte att beskriva med ord. Vi har fått chansen att se Kroatien från en helt annan sida än vad vi gjort innan och det har varit en helt fantastisk dag. Vid tre tiden mötte vi upp Claudia som är en av våra handledare.  Hon hade ordnat att vi skulle få rida, en liten runda trodde vi, men det slutade med tre timmar i sadeln där vi fick se Kroatien från hästryggen vilket gav ett helt annat perspektiv.

När vi kom fram stod där fyra kändishästar som alla medverkat i olika filmer, till exempel ”Blood rain 3” med flera. För oss var det en helt annorlunda syn eftersom vi tidigare bara ridit i Sverige.

Eftersom Sussie endast ridit en gång innan valde hon för säkerhets skull att börja med ledhäst och hjälm på sig för att sedan rida själv. Medan Linette och Sofia fick hoppa på hästarna utan några som helst säkerhets tillbehör.

Vi hoppade snällt upp i western sadlarna på hästarna Sharon, Vesna och Saladdin och gav oss iväg på en ”once in a life time” tur. Efter en tids ridning genom skog och mark kom vi fram till liten och mysig gård där Peter som äger hästarna hoppade av och band fast sin häst i ett träd. Varpå vi satt kvar helt frågande, men här skulle vi tydligen hoppa av och ta en kopp kaffe med Peters vän. De tog med oss in i ett litet rum i ladgården där de hade tänt den öppna spisen och ett bord stod uppdukat med vin och kaffe. Tydligen är det väldigt vanligt att man har sådana rum på sin gård för att kunna ta emot gäster som kommer på besök och vi kände oss varmt välkomna. Vinet som stod uppdukat var självklart från egen odling och vi kunde se vinplantagen genom fönstret där vi satt.

Sedan red vi vidare genom trakterna där vi träffade på flera bekanta till Peter under vägen, där många utav som ville bjuda oss på fika och vin. Han berättade att alla känner alla eftersom det är en väldigt liten by och alla ville att just vi skulle smaka på deras vin.

När vi kom tillbaka mötte vi upp Claudia på Peters gård där vi fick se alla hans 12 hästar samt 25 hundar. Både häst och hund hållningen här skiljer sig väldigt mycket från det svenska. Till exempel fick Linette under turen veta att hästen hon satt på inte hade blivit riden på två år. Detta är något som aldrig skulle hända hemma.

Här kommer lite bilder från våran händelserika dag:

Claudias vän Peter som tog med oss på ridturen

Kramar från tre utmattade tjejer med ömma rumpor! =)

Ända sedan dag ett har det från Linettes sida klagats på de värrse olika ljud nattetid, som snarkningar, slaffs, gnislande tänder, panikattaker och snack. Nu har vi dock nått en ny nivå som vi alla kan skratta åt. Förändringen började i Fredagsnatt med att Sussie snackade på som vanligt, men denna gången tog hon hela havet stormar till en ny nivå. Hon pratade Engelska i sömnen! Fantastiskt kul tyckte jag som försökte väcka linette genom att kicka henne lite i sidan, någon reaktion? Nej, hon skyllde på att jag sparkar och kickar henne varje natt så av ren vana försökte hon sova vidare.

   Inatt nådde även min nattaktivitet nya höjder. Även jag övergick till engelska, -"Kladd i mun, we try to mat" sa jag för att sedan börja fnissa och tå flörta med Sussie som vid detta laget var vaken och skrattade något vansinnigt. Sussie plockade snabbt fram sin mobil för att skriva upp min fantastiska mening, för att sedan kunna berätta för oss på morgonen vad jag sagt. Dock klarade Suss inte att hålla sig ända till morgonen och vid 5 tiden sa hon,

 -Sofia vet du var du sa vid 03.08? hahahah!  Sedan berättade hon och tillsammans skrattade jag och Suss tills Linette utbrister, -Det var jätte kul men snälla kan vi inte skratta åt detta när vi går upp, jag måste sova!?

Nu ser vi med spänning fram emot morgonen för att kunna få höra om de eventuella nattaktiviteter som pågått!

//Sofia  "We try to mat! To-mat?"

Idag har vi haft en hel-ledig dag och vädret hade inte kunnat vara bättre!! Sommaren är tillbaka och snön är borta!


Jackorna avslängda och vi bara njuter!

Vi tog tag i saken och traskade upp till berget för att jobba på våran höjdskräck inför bungee-jump hoppet. Väl uppe märkte vi att vi även kunde jobba upp lite vårbränna, för och vad varmt och skönt det var!
Vi ringde Litauerna som skulle hålla i Bungee jumpen och de lyckades skrämma upp oss ännu lite mer. De sa "så ska ni få skriva på papper och så att ni hoppar på egen risk och så". Tankarna börjar vinkla sig åt att det är livsfarligt!!
Som pappa sa när jag ringde till honom och berättade "är inte de farligt??"
Jag " Jooo, det är det säkert men vi gör de ändå! :D"




Lite mental träning inför vårat hopp, dock vet jag inte om de blev bättre eller sämre...
"Hoppa med huvudet före".... Gaaaaah!



"Jag kommer inte ha några problem med att skriva på pappret om egen risk och så, men hoppa kommer jag inte göra!! men det är en bra början i alla fall" - Sofia




Dagens ilandsproblem: "jag har palm i örat" -Sofia


See ya! //Linette

Det känns som det var nyss vi satt uppe på rummet en kväll och räknade hur många dagar vi hade kvar. Men det har hänt mycket och tiden har bara runnit iväg. Nu är det helg igen och den är färdigplanerad, sedan bara fyra praktikdagar för att sedan resa hem fredagen den 19.e mars.

Imorgon ska vi ringa Litauerna som ska spela in bungeejump reklamfilmen och höra om vi också kan få hoppa en varsin gång. Det känns som att vi inte ska missa den chansen.

Idag var jag på en ansiktsbehandling vilket var jätte härligt, somnade till en liten snabbis under ansiktsmassagen. Innan massagen var det en portömmning som däremot inte lika härlig, som gjorde lite ont då hon tröck överallt på ansiktet. Sanja hittade även några milier som hon tog bort med hjälp av en nål som hon tröck till med. Men nu känner jag mig väldigt fräsch och rengjord =). Dock ser inte mitt ansikte bättre ut just nu, men de röda fläckarna efter klämningen försvinner snart.

Veckan på polikliniken har bara rusat iväg. Fredag idag och min sista dag där. Även idag var det massor av ”cok cok”-behandlingar. Under min där har de haft rekordmånga ”cok cok”! Det var till och med fler ”cok cok”-behandlingar denna veckan än vad de hade hela förra året! Så de känns som jag verkligen kan den behandlingen i minsta detalj nu. Så är det någon som har problem med bihålorna där hemma så vet ni vem ni ska ringa ;) haha!

Som lite omväxling fick jag kika in hos tandläkaren igår som gjorde en tandblekning på en tjej. Jag fick assistera med verktyg. Riktigt intressant, men oj så fort de gick!! Vi var nog färdiga efter 5 min. Jag hade väntat mig att de skulle ta minst en halvtimme!

Idag sprang jag in en snabbis hos Sanja på skönhetssalongen. Hon gjorde en ansiktsrengöring liknande ansiktsbehandlingen vi gör på elevpraktiken på kurorten. Förutom allt det vi gör ångade hon även ansiktet för att öppna upp porer som hon sen tryckte ut med hjälp av en förstoringslampa hon kunde kolla igenom för att se orenheter i huden tydligare. Jag kan tänka mig att detta liknar portömmning i Sverige. Jag fick även göra en arm-massage på kunden medan ansiktsmasken låg på.

Dagen bjöd även på två MYCKET glädjande besked: Min handledare Claudia har nog fixat så vi ska få rida på ”kändishästar”. De var nämligen iväg och spelade in en film med hästarna fram till lördag och de har varit med i många fler. Spännande!! Tror de kommer vara jättehärlig natur att rida i här i Kroatien. Om inte annat är de alltid kul att få sitta på hästryggen igen, gammal ryttare som man är ;)

Dessutom så har ju Marina och Joakim kommit tillbaka från Sverige igen så när jag träffade dem idag berättade de om några som skulle spela in någon bungee jump-film från de enorma berget bakom anläggningen. I och med att Jag och Sussie ville prova bergsklättring här till vårat projektarbete frågade de om vi skulle vilja hoppa bugee jump istället!
-Och SÅKLART hoppa min glädje från tåspetsarna upp till ett stort leende och jag hoppade hela vägen upp till rummet superspänd att berätta den stora nyheten för Sussie!!! :D

Nu håller vi tummarna så hårt vi kan för att dem ska låta oss hoppa och de ska bli av :)

Håll er uppdaterade så får vi se om vi överlever hoppet!
”om vi inte överlever, vem ska då uppdatera?” //Sussie

// Linette

Imorgon har vi sista praktikdagen på vårt andra ställe, för att på måndag påbörja praktiken på den tredje och sista avdelningen. Då kommer Jag (Sussie) vara på Wellness, Linette på terapin och Sofia på Polikliniken.

Det finns inte så mycket att berätta mer än att allt går jätte fint här nere och för varje dag utvecklas vi enormt mycket. Vi tar mer och mer ansvar för varje dag som går, samtidigt som våra kunskaper om hur allt fungerar blir allt bättre och vi blir mer självständiga.

Språket är något som vi verkligen tar åt oss, vi alla tre har skrivit lappar inne i personalrummen där det står översättningar från svenska till kroatiska. Där lär vi oss kroatiska samtidigt som de andra kan ha lite roligt åt svenskan. En mening som jag har haft bra användning av är ”Masaza je gotova” som betyder ”Massagen är färdig”, vilket känns bra att kunna eftersom de flesta äldre inte kan prata engelska.  De äldre blir även glada när de får höra en brytning och att man verkligen försöker prata lite med dem. Jag brukar även fråga ”Dobro?” som helt enkelt betyder ”Bra?” och deras svar brukar nästan alltid vara Dobro eller Super vilket känns toppen.

Imorgon efter praktikdagen har jag bokat in en ansiktsbehandling där jag ska få en portömmning hos Sanja på skönhetssalongen, i polikliniken.

Jag och Sofia sitter nu och väntar på att Linette ska sluta sitt kvällspass så vi kan gå och äta tillsammans i matsalen.

SNÖN ÄR BORTA och värme är på väg! :D

//Sussie

När vi har berättat för folk där hemma i Sverige att vi ska tillbringa tre veckor i kroatien är den första reaktionen, "-fan va gott, jag vill också ha värme, ni kommer kommer komma hem super bruna". Men nu kära vänner ska vi berätta saningen. Det snöar, låt oss kalla det snöstorm!

 
Detta är nog bara början så vi ber er skicka ner en säck med vinterkläder!  

Dagen började som vanligt fram till lunch, det vill säga praktik på våra olika avdelningar. Efter lunch blev vi erbjudna att få komma till wellness för att utföra och prova på lite olika behandlingar. Suss och Linette valde att få varsin vin behandling, som innehöll skrubb, en djupgående inpackning samt ett serum och en avslutande lotion som luktade underbart.
   Sofia tog en honungsbehandling vilken innehöll, saltskrubb, oljemassage, honungs massage och slutligen en papaya lotion. 

 Nu sitter vi här hemma i lägenheten lena som bebisar och avslappnade till tusen. En riktigt härlig eftermiddag har vi haft och troligen kommer det bli fler sådana.

Här kommer lite bilder från våran eftermiddag!


Tanga, vad har man denna till?



Får man ta sig ett smakprov?



Sussieluss jobbar på!



Linette kladdar på som tusan!



varm olja och honung!


Eftermys=)

Jag brukar börja dagen med att titta på ett vattengympa pass i den termominerala poolen, efter det är jag med på ett eller två gruppträningspass.  Alla som kommer dit behöver rehab av olika slag, så det är övningar som är anpassade efter deras förmåga. För det mesta ligger vi på marken på en madrass när vi gör övningarna och ibland använder man även redskap som exempelvis en lång pinne som man gör olika rörelser med. Det är väldigt enkla rörelser och det är inte speciellt konditionskrävande. Men för de som har något problem är det självklart bra träning.

Jag har aldrig sett något sådant pass i Sverige förut, så det hade varit roligt att se om det är stor skillnad på hur man utövar rehab i Sverige respektive Kroatien. Jag har inte hört talas om gruppträningsrehab i Sverige förut, endast sjukgymnastik där man oftast har en egen tid med en tränare. Vi får höra av Linette nästa vecka när hon är på terapin, eftersom hon har praktiserat hos en sjukgymnast i Sverige. Kan vara intressant att höra lite skillnader och likheter.

Efter jag varit med på rehaben går jag till massageavdelningen där jag både masserar och är med och tittar. Idag fick jag göra fyra 10-minuters massager, vilket är det vanligaste just på den här massageavdelningen. Det känns skoj att de uppskattar massagen jag gör och en önskade att få bli masserad av mig imorgon också. =) Förhoppningsvis får jag massera mer imorgon!

Nu ska jag och Sofia försöka ta oss till affären på något vis, hur det ska gå till vet jag inte riktigt än. Våra apelsiner är helt slut, sorgligt.

Apelsinabstinens

Så mycket mer finns inte att berätta just nu.. Hoppas ni har det bra där hemma!

Varma hälsningar från ett kallt och blåsigt Kroatien!

//Sussie

Denna veckan har jag tagit ett skutt upp till polikliniken, där de gör kirurgiska/skönhets operationer, har även gynekolog, tandläkare där. Här ingår det att när man kommer kl 08:00 på morgonen att man dricker turkiskt kaffe & tar en bakelse direkt när man kommer från frukostbuffén. De turkiska kaffet har jag absolut inga problem med, -jättegott. Men med frukosten i halsen får jag så snällt tacka nej till dessa bakelser. Jag har en känsla av att polikliniken kommer passa fröken Bos perfekt!!



Polikliniken & de nya hotellrummen :)

Jag frågade min handledare Claudia om behandlingarna de har på polikliniken. De mesta görs för det yttre, alltså mest skönhetsoperationer. Som tex. igår morse var jag med när Sanja brände bort en vårta från en äldre dams kind. Det var något helt nytt för mig och jag tyckte till och med att de såg lite ”hemskt” ut. Det såg ut att göra väldigt ont när lasern brände bort vårtan. Men tydligen gjorde de inte så ont eftersom man bedövar och sen lägger på is för nerverna som är under vårtan inte klarar av hettan. Sen lägger man en stark färg på vårtan för att lasern bränner bort färg lättare. Men att de ryker från någons kind ser ändå lite läskigt ut.

Annars har jag bara varit med på en väldans massa ”cok cok” behandlingar som Sussie beskrivit här innan på bloggen. Där man suger ut ”slem” ut bihålorna med en slang på folk. Patienterna får då ligga och säga ”cok cok” hela behandlingen för att när man säger ”k-ljudet” öppnas bihålorna upp och slemmet sugs ut lättare.

Det blir mest att titta på för mig, byta bänkpapper, fylla på sprutor och ta emot folk när det inte finns någon annan i receptionen. Jag trivs bra och blir jättebra bemött även om alla inte kan engelska så bra. Funkar ändå väldigt bra med mitt lilla ordförråd av kroatiska.

Får se om jag kommer få se några andra skönhetsbehandlingar under veckan, eller kanske får ta en titt hos tandläkaren. Hade varit intressant att se någon rynk/ läpp-fyllning eller kanske en tandblekning.

Seee ya! // Linette