Kroatien från hästryggen!
Denna dagen går inte att beskriva med ord. Vi har fått chansen att se Kroatien från en helt annan sida än vad vi gjort innan och det har varit en helt fantastisk dag. Vid tre tiden mötte vi upp Claudia som är en av våra handledare. Hon hade ordnat att vi skulle få rida, en liten runda trodde vi, men det slutade med tre timmar i sadeln där vi fick se Kroatien från hästryggen vilket gav ett helt annat perspektiv.
När vi kom fram stod där fyra kändishästar som alla medverkat i olika filmer, till exempel ”Blood rain 3” med flera. För oss var det en helt annorlunda syn eftersom vi tidigare bara ridit i Sverige.
Eftersom Sussie endast ridit en gång innan valde hon för säkerhets skull att börja med ledhäst och hjälm på sig för att sedan rida själv. Medan Linette och Sofia fick hoppa på hästarna utan några som helst säkerhets tillbehör.
Vi hoppade snällt upp i western sadlarna på hästarna Sharon, Vesna och Saladdin och gav oss iväg på en ”once in a life time” tur. Efter en tids ridning genom skog och mark kom vi fram till liten och mysig gård där Peter som äger hästarna hoppade av och band fast sin häst i ett träd. Varpå vi satt kvar helt frågande, men här skulle vi tydligen hoppa av och ta en kopp kaffe med Peters vän. De tog med oss in i ett litet rum i ladgården där de hade tänt den öppna spisen och ett bord stod uppdukat med vin och kaffe. Tydligen är det väldigt vanligt att man har sådana rum på sin gård för att kunna ta emot gäster som kommer på besök och vi kände oss varmt välkomna. Vinet som stod uppdukat var självklart från egen odling och vi kunde se vinplantagen genom fönstret där vi satt.
Sedan red vi vidare genom trakterna där vi träffade på flera bekanta till Peter under vägen, där många utav som ville bjuda oss på fika och vin. Han berättade att alla känner alla eftersom det är en väldigt liten by och alla ville att just vi skulle smaka på deras vin.
När vi kom tillbaka mötte vi upp Claudia på Peters gård där vi fick se alla hans 12 hästar samt 25 hundar. Både häst och hund hållningen här skiljer sig väldigt mycket från det svenska. Till exempel fick Linette under turen veta att hästen hon satt på inte hade blivit riden på två år. Detta är något som aldrig skulle hända hemma.
Här kommer lite bilder från våran händelserika dag:
Claudias vän Peter som tog med oss på ridturen
Kramar från tre utmattade tjejer med ömma rumpor! =)
Fullt ös på stället!
När vi skulle gå ut från restaurangen efter middagen stoppade Ivan (som jobbar intill restaurangen) oss och sa att detta är den bästa terapin, -Kareoke, och han tyckte att vi skulle inta scenen och sprida lite glädje till folket. Dock är vi lite för fega för det, men om det blir karaoke nästa vecka igen ska vi självklart delta och utmana oss själva med en kroatisk låt.. :) Vi ska ju trots allt vara här en vecka till.. kanske ska vänta med kändisskapet.
Man blir faktiskt inte brun av snö!
När vi har berättat för folk där hemma i Sverige att vi ska tillbringa tre veckor i kroatien är den första reaktionen, "-fan va gott, jag vill också ha värme, ni kommer kommer komma hem super bruna". Men nu kära vänner ska vi berätta saningen. Det snöar, låt oss kalla det snöstorm!
Detta är nog bara början så vi ber er skicka ner en säck med vinterkläder!
Magic honey och Vineyard , en härlig dag!
Dagen började som vanligt fram till lunch, det vill säga praktik på våra olika avdelningar. Efter lunch blev vi erbjudna att få komma till wellness för att utföra och prova på lite olika behandlingar. Suss och Linette valde att få varsin vin behandling, som innehöll skrubb, en djupgående inpackning samt ett serum och en avslutande lotion som luktade underbart.
Sofia tog en honungsbehandling vilken innehöll, saltskrubb, oljemassage, honungs massage och slutligen en papaya lotion.
Nu sitter vi här hemma i lägenheten lena som bebisar och avslappnade till tusen. En riktigt härlig eftermiddag har vi haft och troligen kommer det bli fler sådana.
Här kommer lite bilder från våran eftermiddag!
Tanga, vad har man denna till? 
Får man ta sig ett smakprov? 
Sussieluss jobbar på! 
Linette kladdar på som tusan! 
varm olja och honung! 
Eftermys=)
En dag på terapin!
Jag brukar börja dagen med att titta på ett vattengympa pass i den termominerala poolen, efter det är jag med på ett eller två gruppträningspass. Alla som kommer dit behöver rehab av olika slag, så det är övningar som är anpassade efter deras förmåga. För det mesta ligger vi på marken på en madrass när vi gör övningarna och ibland använder man även redskap som exempelvis en lång pinne som man gör olika rörelser med. Det är väldigt enkla rörelser och det är inte speciellt konditionskrävande. Men för de som har något problem är det självklart bra träning.
Jag har aldrig sett något sådant pass i Sverige förut, så det hade varit roligt att se om det är stor skillnad på hur man utövar rehab i Sverige respektive Kroatien. Jag har inte hört talas om gruppträningsrehab i Sverige förut, endast sjukgymnastik där man oftast har en egen tid med en tränare. Vi får höra av Linette nästa vecka när hon är på terapin, eftersom hon har praktiserat hos en sjukgymnast i Sverige. Kan vara intressant att höra lite skillnader och likheter.
Efter jag varit med på rehaben går jag till massageavdelningen där jag både masserar och är med och tittar. Idag fick jag göra fyra 10-minuters massager, vilket är det vanligaste just på den här massageavdelningen. Det känns skoj att de uppskattar massagen jag gör och en önskade att få bli masserad av mig imorgon också. =) Förhoppningsvis får jag massera mer imorgon!
Nu ska jag och Sofia försöka ta oss till affären på något vis, hur det ska gå till vet jag inte riktigt än. Våra apelsiner är helt slut, sorgligt.
Apelsinabstinens
Så mycket mer finns inte att berätta just nu.. Hoppas ni har det bra där hemma!
Varma hälsningar från ett kallt och blåsigt Kroatien!
//Sussie
En start med turiskt kaffe & bakelse!
Denna veckan har jag tagit ett skutt upp till polikliniken, där de gör kirurgiska/skönhets operationer, har även gynekolog, tandläkare där. Här ingår det att när man kommer kl 08:00 på morgonen att man dricker turkiskt kaffe & tar en bakelse direkt när man kommer från frukostbuffén. De turkiska kaffet har jag absolut inga problem med, -jättegott. Men med frukosten i halsen får jag så snällt tacka nej till dessa bakelser. Jag har en känsla av att polikliniken kommer passa fröken Bos perfekt!!
Polikliniken & de nya hotellrummen :)
Jag frågade min handledare Claudia om behandlingarna de har på polikliniken. De mesta görs för det yttre, alltså mest skönhetsoperationer. Som tex. igår morse var jag med när Sanja brände bort en vårta från en äldre dams kind. Det var något helt nytt för mig och jag tyckte till och med att de såg lite ”hemskt” ut. Det såg ut att göra väldigt ont när lasern brände bort vårtan. Men tydligen gjorde de inte så ont eftersom man bedövar och sen lägger på is för nerverna som är under vårtan inte klarar av hettan. Sen lägger man en stark färg på vårtan för att lasern bränner bort färg lättare. Men att de ryker från någons kind ser ändå lite läskigt ut.
Annars har jag bara varit med på en väldans massa ”cok cok” behandlingar som Sussie beskrivit här innan på bloggen. Där man suger ut ”slem” ut bihålorna med en slang på folk. Patienterna får då ligga och säga ”cok cok” hela behandlingen för att när man säger ”k-ljudet” öppnas bihålorna upp och slemmet sugs ut lättare.
Det blir mest att titta på för mig, byta bänkpapper, fylla på sprutor och ta emot folk när det inte finns någon annan i receptionen. Jag trivs bra och blir jättebra bemött även om alla inte kan engelska så bra. Funkar ändå väldigt bra med mitt lilla ordförråd av kroatiska.
Får se om jag kommer få se några andra skönhetsbehandlingar under veckan, eller kanske får ta en titt hos tandläkaren. Hade varit intressant att se någon rynk/ läpp-fyllning eller kanske en tandblekning.
Seee ya! // Linette
Ris eller ros?
Passa på att kolla nogrant för såhär får ni nog aldrig se oss igen!
Tårar, gratiskaffe och propellerplan!
Nu har vi kommit fram till Istarske Toplice efter en händelserik, lång men rolig dag.
Vi började resan vid 10 tiden då vi åkte från Varberg. Träffade resten av gänget, (Thailand kvinnorna) för att gemensamt stiga på planet mot München. Självklart var första planet försenat från Landvetter och vi kom inte iväg föräns 15.30. Sedan blev det en lång väntan i München, men tack vare gratiskaffet, en kortlek och trevligt sällskap på flygplatsen gick tiden hyfsat fort.
Sedan kom det där tillfället, det jobbigaste, att ta farväl av våra kära klassisar för att bege oss åt olika håll. Även detta gick rätt smärtfritt, undantag från några tårar!
Mot det stora äventyret - Propellerplanet! Du läste rätt! Vi steg snällt på en flygbuss, något vi la märke till här var det få antalet passagerare som var påväg mot samma plan. Efter en lång och galen åktur stannade bussen, vid ett litet, mycket litet propellerplan. Både Sofia och Anna satte andan i halsen men insåg tillslut att det inte fanns någon återvändo. Linette sprang som vanligt på planet med ett stort leende, hennes största bekymmer var att hennes läppbalsam för några sekunder var borta vilket upprörde Anna då hennes flygrädsla var ett faktum.
- "jag skiter helt fullständigt i dina läppar just nu".
kloka Sussie kunde inte annat än att skratta åt situationen -"dör vi så har vi i alla fall haft kul".
När vi landat vid 22.30 tiden i Italien blev vi upphämtade av en mycket välbemötande Joakim, vice VD på Istarske. Han körde oss snällt genom Slovenien och vidare till Kroatien, en mycket krokig resa. Under tiden ställde de inte allt för trötta resenärerna många frågor till Joakim och vi samlade på oss lite bra information inför vistelsen i Kroatien.
Väl framme på hotellet fick vi våran lägehet med en stor terass och utsikt över de enorma berget. Medan Anna blev tilldelad ett enkelrum i andra änden av hotellet.
Eftersom vår kärlek till varandra är så stor, valde vi såklart att sova alla tre tillsammans i dubbelsängen :) Men mycket mer än det här berättar vi inte idag....
