kroatienbloggen

Nu har jag varit två dagar på Polikliniken och jag vill börja med att ge de andra tjejerna en eloge för att de klarat av alla dessa cok cok behandlingar. På kvällarna har diskussionen om hur man gör en cok cok behandling rolig gått het och de båda har berättat om hur deras tankar går när de sitter där.Båda två upplever någon form av tävling de själva har mellan kunderna, ska just denna kunden nå upp till 500 ml strecket, och nu snackar vi mängden slem som samlas i en behållare. Ett annat sätt att göra det hela lite mer spännande är att gissa när slemmet ska ta sig över nästa kurva i slangen.

   Det har aldrig varit något snack om att detta ska vara en äcklig behandling utan det är bara roligt med slem enligt dessa damer.

   Mina upplevelser av dessa Cok Cok behandlingar är dock inte lika ljusa, hur kan man ha kul åt slem? Jag satt där förväntans full, nu skulle även jag kunna vara med i kvällsdiskussionerna kring slem men nej. Det är inget jag vill prata om, det var bara snuskigt och jag försökte snabbt hitta något annat att fokusera på för att behålla frukosten i magen.

   Tjejerna försvarar sig med att säga att det försöker göra det bästa av situationen och vad vet jag, i slutet av veckan kanske jag med sitter där och räknar mililiter.

Jag fick ingen alls förvarning inför dessa cok cok och Claudia var mer rädd att jag inte skulle klara av blodet vid den lilla "operationen" jag fick medverka vid igår.  Jag fick vara med när dom tog bort några födelsemärken i ansiktet på en kvinna och det var betydligt mer behagligt än Cokcok behandlingarna kan jag tala om.

Idag fick jag även vara med på två filer/botox behandlingar. Två super fina kvinnor kom in för att ta bort lite linjer som man inte såg, och gick sedan hem med två ansikten som såg ut att vairt inlåsta i ett geting bo under en period. Filer behandlingen skulle ge resultat med en gång men jag har svårt att säga att jag såg någon större skillnad då jag inte direkt såg något att ta bort från början. Den enda förändringen var möjligtvis något fylligare läppar men även det kan väl en geting åstadkomma?

   Botoxen som de la in i pannan och runt ögonen skulle dock ge resultat först om någon vecka och där får jag nog erkänna att det fanns lite linjer men inte värre än någon annan som vandrar på denna jord, hoppas i alla fall att kvinnorna känner sig bekvämare med sitt utseende nu efter.

 

Såhär snygg var jag när det bar av in i operationrummet.




Dagens höjdpunkt för personalen på Polikliniken idag var när deras nya kaffemaskin levererades. Montören hade en stor törstig publik!



En liten skorpion hade placerat sig utanför ingången till kliniken i morse! Inte lika uppskattat av alla!

Det var allt för idag:D // Sofia

Ända sedan dag ett har det från Linettes sida klagats på de värrse olika ljud nattetid, som snarkningar, slaffs, gnislande tänder, panikattaker och snack. Nu har vi dock nått en ny nivå som vi alla kan skratta åt. Förändringen började i Fredagsnatt med att Sussie snackade på som vanligt, men denna gången tog hon hela havet stormar till en ny nivå. Hon pratade Engelska i sömnen! Fantastiskt kul tyckte jag som försökte väcka linette genom att kicka henne lite i sidan, någon reaktion? Nej, hon skyllde på att jag sparkar och kickar henne varje natt så av ren vana försökte hon sova vidare.

   Inatt nådde även min nattaktivitet nya höjder. Även jag övergick till engelska, -"Kladd i mun, we try to mat" sa jag för att sedan börja fnissa och tå flörta med Sussie som vid detta laget var vaken och skrattade något vansinnigt. Sussie plockade snabbt fram sin mobil för att skriva upp min fantastiska mening, för att sedan kunna berätta för oss på morgonen vad jag sagt. Dock klarade Suss inte att hålla sig ända till morgonen och vid 5 tiden sa hon,

 -Sofia vet du var du sa vid 03.08? hahahah!  Sedan berättade hon och tillsammans skrattade jag och Suss tills Linette utbrister, -Det var jätte kul men snälla kan vi inte skratta åt detta när vi går upp, jag måste sova!?

Nu ser vi med spänning fram emot morgonen för att kunna få höra om de eventuella nattaktiviteter som pågått!

//Sofia  "We try to mat! To-mat?"

Nu har jag varit två dagar på Wellness. Och till skillnad från vad linette berättade så har det faktiskt varit en hel del att göra. Idag har jag fixat med tvätten, kopierat upp olika kompendier på olika språk, fyllt på vatten i vatten behållarna, och massa mer små saker. Än så länge har jag dock inte hunnit se någon behandling men jag hoppas att det kommer snart.

På dessa två dagar har jag även lärt mig något som känns super viktigt att ha med sig ut i livet, att dricka kaffe. På Wellness har dom världens underbaraste kaffe maskin, den är bäst på kaffe så den används flitigt. På Wellness ingår det även att man måste prova det turkiska kaffet och även det är super gott, så nu känner jag mig rutinerad på kaffe fronten!

Anna har under veckan fått höra på mycket konstiga samtal och förrgår sa hon att det vi pratade mest om var nog mat. Så efter det bestämmde vi oss för att börja vårat nya liv, det skulle innebära träning och endast apelsiner som snacks (ingen mer choklad, samt mindre snack om mat). Man kan väl inte säga att det gick super bra, oboy beroende som jag är tryckte jag i mig en kopp hot chocolate vilket är mer som en rinnande chokladpudding med grädde till, tok mycket kalorier! Inte nog med det, till lunchen har vi sett till att alltid få frukt istället för massa underliga bakelser till efterätt, men vad händer? Jo jag tar min frukt, och går och byter den till en bakelse! När jag sedan kommer hem efter att ha slutat sätter jag snällt på mig träningskläder för att kompensera mitt ätande. Vad händer? Linette och Sussie kommer hemstövlandes och vi lägger oss i sängen för snacka lite och planera vad vi ska hitta på för spännande aktivitet. Två timmar senare vaknar vi upp, med träningskläder på och vips hade vi sovit bort vårt träningstillfälle och det var dags att äta igen. Självdisciplin?




Farlig grej, det där! 

Och nu hände det igen, jag bad linette gå upp och hämta nått gott trots att jag vet att ikväll när vi ligger där i sängen kommer vi allihop fråga oss, varför åt vi det där sista? Linette tyckte nu att det är viktigt att jag skrivet att hon sprang upp och hämtade snackset, och att hon faktiskt tog med sig tre apelsiner. För att få ännu lite bättre samvete säger hon;

- Enda sättet att sluta är ju att äta upp allt vi har?

Nästa sekund ropar Sussie från kontoret bredvid;

- Åh, gud vad apelsinen droppar, jag är alderless dyngsur! Det hade varit bättre med choklad!

Det ligger nog nått i det hela! Eller?

Vårt mål inför morgondagen är att ha träningskläder på oss i stående position!
Önska oss lycka till!

Tider bara springer iväg här i Kroatien. Nu har vi varit här i snart en vecka och som sussie nämnde åkte Anna hem idag vilket innebär att vi har två veckor kvar.

Imorgon är sista dagen för min del på Terapin innan det är dags för rotation. Förhoppningsvis ska jag och tjejerna hinna med en lerinpackning imorgon eftermiddag. Jag vet inte riktigt om det är något man ska se fram emot eller inte, var nämligen med idag på några behandlingar och det såg inte super skönt ut. Lera på 45 grader är inte att leka med, tror inte det var någon patient som inte skrek till. Men det sägs vara väldigt effektivt mot skador då leran innehåller det termominerala vattnet som Istarske toplice är känt för. Förhoppningsvis kommer det även lite bilder på detta imorgon.

Dagen för övrigt har varit lugn, vi tog en morgon kaffe innan Anna åkte och sen var det praktik till 16 som vanligt. Jag var med inne på elektroterapin idag och det var mycket spännande. Jag skrev tidigare i år ett arbete om just elektroterapi vilket var bra eftersom att jag då redan hade lite kunskap inom området. Tänkte inte berätta detaljerat hur det fungerar men för er som inte känner till det så fäster man elektroder på kroppen som ger ifrån sig elektriska impulser. Dessa stimulerar vävnaden och bidrar till ökad cellförnyelse vilket snabbar på läkningen vid till exempel en muskelskada.

Jag hade tur som vandrade in på elektroterapin just idag eftersom ingen av de ordienare som arbetar där pratar engelska, men just idag befann sig studenten Ivan där så han tog väl hand om mig och förklarade mer i detalj hur allt dungerar. Något som imponerade mig här var hur effektivt de arbetade, in med 10 patienter, ut efter en kvart och in med nästa gäng.

Här kommer två bilder!


Här träffar alla patienter först en läkare som anpassar behandlingen efter behov!

Här görs all lera som används på anläggningen! På bilden ser ni även "snygge läkaren" som vi kallar han för, dock var han ju mer intresserad av Anna än oss små tjejer!


Det som är riktigt kul nu när man gått här i en vecka är att man börjat tro att man fattar allt de säger på kroatiska. Vilket fantastiskt sätt att lära sig ett språk får jag säga. Första dagarna fattade man inte ett dugg men nu går det alderless utmärkt att kommunicera, och med hjälp av lite gester så löser sig det mesta.

Sist men inte minst ska jag berätta om dagens gulligaste. Igår masserade jag en jätte söt dam som var super nöjd med massagen, det slutade med att hon ville adoptera mig och Ivan och så ville hon bjuda oss på en kopp kaffe. Så idag när vi skulle gå och beställa kaffe kom en dam fram till mig (misstänker att det var samma) , då hade hon tagit fram en dikt på tyska som hon ville läsa för mig. Då mina tyska kunskaper är obefintliga blev det ingen läsning, men Sussie var vid min sida och skötte samtalet kanon fint.

Önskar er alla läsare en super trevlig helg:)

Nu är tre dagar på Terapin avklarad för min del. Första dagen var väldigt lugnt, var med och tittade på deras motsvarighet till våran vatten gymnastik samt deras gruppträning, en minst sagt annorlunda upplevelse. Det var mest kolla men inte göra, dock fick jag igår ta emot min första kroatiska kund och nu rullar dom in som på räls, riktigt roligt! Allt är så tok annorlunda här så det gör faktiskt inget att ingen kan engelska, allt löser sig bra ändå.

Det som är mest spännande för min del är nog att där jag befinner mig är det väldigt mycket patienter som springer hit och dit så all personal har fullt upp med sitt. Dock hinns det alltid med en kaka eller chokladbit minst två gånger i timman så finns stor risk att vi rullar hem till sverige! Detta har i alla fall lett till att jag får klara mig väldigt mycket själv, men det har varit en lärorik upplevelse. Visst känner man sig i vägen ibland men det är bara att le lite så löser sig det med.

Varje kväll efter praktiken ligger vi i sängen här hemma, såg ni? Jag skrev hemma!I alla fall, så snackas det mest om praktikuppleveserna och jag kan nog påstå att mina historier slår de andras med hästlängder. Linette ligger dubbelvikt mest hela tiden. Det som jag tror imponerar henne mest är mina nya språkkunskaper i kroatiska. Jag har till och med fått spelat in ett ljudklipp till henne med de ord jag snappar upp, som hon kan plocka fram när hon får tråkigt.

Finns nog en stor chans att det snart kommer upp ett ljudklipp eller en film här på bloggen som ni kan underhålla er med, ska även försöka slänga upp lite bilder från terapin imorgon.

Men så länge säger jag adjö// Sofia!

Det har stått still här på bloggen ett tag nu så jag tänkte uppdatera er och berätta lite om vad vi sysslar med nu innan avresa. 
 
På Måndag lämnar vi in alla papper, påskrivna med våra fräcka autografer vilket betyder att allt är klart inför resan. Avresan sker den 27 Februari och komiskt nog tar vi flyget tillsammans med Thailand-tjejerna till München för att sedan ta farväl och fortsätta resan mot olika håll. 
   Jag kan nog säga att man börjar bli lite lätt knäpp av nedräkningen, aldrig har jag haft sån koll på vilket datum det är och va fort tiden har gått. Känns som igår då man satt där och skrev på sin ansökan och nu är det mindre än tre veckor kvar tills det är dags för det stora äventyret. 
   För att förhoppningsvis hålla oss friska under resan har vi sett till att ta flertalet härliga twinrixsprutor. Det är konstigt det där med sprutor, varje gång man ska ta en spruta sitter man där livrädd och supernervös innan men efteråt inser man att det var ju inte så farligt. Men nästa gång är ändå exakt samma sak, lika rädd och lika nervös, att man aldrig lär sig. 
  
Vad mer har jag att berätta... Jo, imorgon kommer Hallands nyheter och ska göra ett litet reportage om praktiken om jag har förstått saken rätt. Så håll utkik i tidningen på fredag;)

// Sofia

I morse vaknade jag av ett samtal från Sussi, hon hade kommit på den geniala ideén att alla skulle göra en liten kort presentation om sig själva till bloggen. Vilken bra ide tänkte jag, men nu när jag sitter här för att skriva så funderar jag,  vem är jag egentligen? Kanske lite typiskt svenskt att inte kunna langa fram massa positiva sidor om sig själv sådär på en femöring.

Men jag gör ett försök till en liten pressentation...
Jag heter som sagt Sofia och även jag studerar Spa och fitness med 24 helt otroliga tjejer, låt oss kalla oss Järngänget!  Att välja Spa var inte helt självklart till en början och det var ett val som nog förvånade många då jag alltid varit "den där duktiga tjejen" som följt mallen och absolut skulle gå Natur. Men jag tog klivet, utanför dendär ramen och här står jag idag. Jag trodde aldrig att man kunde lära sig så mycket på tre år, det har varit en otrolig utveckling för mig, både kunskapsmässigt och personligen. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle våga, tagit många stora kliv utanför trygghets ramen och nu är det dags för ett av de större kliven, utlandspraktik. Jag ser med stor spänning fram mot dagen D, då vi åker och jag tror och hoppas att detta kommer bli en helt fantastik tid som kommer medföra enormt mycket kunskap och erfarenheter att flyga på i framtiden. 

Och nu kom vi till det stället där det känns som jag bör langa fram massa positiva sidor om mig själv men det tänker jag inte göra! Istället har jag valt att be mina två bästa vänner skriva några rader om mig vilket jag tror kommer vara mycket roligare att läsa...

 Först ut har vi Amanda:

Ja, då har jag fått äran att skriva en rad om min bästa kompis i vårt och torrt, Sofia! Hon är en sann vänn, rolig kompis och en tjej man kan lita på när det verkligen gäller. Hon är den jag kan vända mig till när det är både dalar och toppar i mitt liv. Jag träffade henne för första gången när jag var två år. På den tiden var vi "bästis-grannar". Vi hade några av våra bästa stunder på lekplatsen och på Bos alla roliga barnkalas, såsom bak-och-fram-kalas. Sen så kom en tid då jag flyttade ifrån Varberg och Sofia. Vi flöt ifrån varann lite, och träffades inte lika ofta.. Vilket var väldigt tråkigt.

Fast riktiga vänner hittar alltid tillbaka till varann och så var det även i vårat fall. Sofia är en rolig tjej som alltid kan skoja till det. Sen finns det även en duktig, intelligent och seriös tjej bakom det fina ansiktet när det verkligen gäller. En fantastisk vänn för livet!
/ Amanda J

Och sist men inte minst, Maja:

Jag heter Maja och det var jag som fick den stora äran att skiva några fina rader om Sofia. Sofia är en väldigt glad, positiv och utåtriktad tjej. Det händer alltid något spännande i hennes närhet och man kan verkligen förknippa henne med äventyr. Hon har ett stort hjärta och ett leende som värmer. Hon har även en god social kompetens och är väldigt omtyckt av många. Sofia är en mycket sprallig tjej som sprider glädje och kärlek omkring sig!