kroatienbloggen

De sista dagarna har verkligen swischat iväg! Jag har haft en KANONVECKA på terapin och jag har verkligen fått göra jättemycket.

Idag var min sista praktikdag så jag tog min chans att även vara med på den kända ”fangon” termomineral-lera som kommer från källan här på Istarske toplice. De fungerade så att en kille som kallas Alex går och lägger på 45-graders varm lera på patienter i olika bås, och så gick jag och en kvinna efter han som en slags dubbel-svans och bäddade in patienterna med ett flertal filtar. Jag vet inte ens vad kvinnan heter men hon var hur härlig och go som helst, hon kunde knappt ett ord engelska men vi hade hur bra kommunikation som helst ändå. Gjorde ”high five” efter varje bås vi var klara med.

Efter det fick jag göra 6 massagebehandlingar, fick jättemycket roligt beröm från både personal och patienter. Fick tolkat vidare från en patient att ”it was not just the massage that was beautiful, even her look” :)

Många av de jag pratat med tycker de ska bli jättetråkigt att vi ska åka och tycker att de kommer bli tomt utan ”de tre svenskarna”. Värmer att höra och nog kommer jag blicka tillbaka till denna väldigt givande resan och längta tillbaka till alla goa människor vi lärt känna under denna tiden, - Men gud va kul de ska bli att komma hem! Jag är helt nervös och längtar till morgondagen när vi sitter där i vårt lilla propellerplan på väg hem igen.

Jättekul att jag fick möjligheten till denna fantastiska resan och att få alla dessa erfarenheter från en helt annan kultur. Det har gett mig så mycket och jag hoppas att ni som får samma möjligheter tar vara på dem och gör de till något lärorikt och minnesvärt precis som jag och mina två toppenvänner, som till största delen har gjort min resa så rolig :)



Här har vi en del av massage-gänget på terapin: Leo, Dina, Ana & Maria


En i gänget ;)



Pusss & Kraaam :) Seee ya in Sweden! // Linette

Vi får be om ursäkt för att vi glömt uppdatera er om bungee jumpen som tyvärr inte gick av stapeln! Litauerna hade slarvat med pappersarbetet, så varken dem eller vi fick hoppa. För att inte riskera böter eller liknande eftersom det är en hel del säkerhetskrav.  Men det är med både sorg och glädje vi meddelar detta, Linette står för sorgen, Sofia står för glädjen och jag står för det mitt emellan då jag är enormt höjdrädd, men vill mycket.


Berget vi aldrig fick hoppa från...

Första dagarna på terapin har varit väldigt spännande. Det är alltid lika kul att springa upp till rummet på våran middagsdejt och berätta om allt roligt som hänt för de andra tjejerna. Traditionen har ju varit att den som är på terapin alltid har mest att berätta och äntligen är det min tur! Det är med stora älgakliv och leende som når upp till öronen jag springer upp till vårt rum varje middagsrast! På terapin finns det alltid något att göra eller titta på och massa människor överallt, vilket passar mig perfekt då jag lätt blir uttråkad när det inte är 100 saker omkring mig! På tal om middagsdejterna med mina flickor varje dag så har det hänt mycket skoj, senast igår kom städerskan in i vårat rum och ropar ”mochim” och både jag och sussie hinner inte tänka innan vi ropar tillbaka ”mochim”. Vi har blivit så vana att inte förstå vad folk säger så man börjar ta för givet, så vi trodde såklart det var en hälsningsfras;- Men nu har vi fått veta att det betyder något i stil med ”Nu kommer jag in/städdax” -Knasigt svar måste hon ha tyckt! Inte nog med det när hon kommer in i sovrummet och kollar konstigt på alla våra 9 filtar och avslutar en lång mening med något ord liknande ”farmen” och Sofia lika trögtänkt som oss andra är snabb med att härma ”FARMEN, hahah” men kommer lika fort på hur osmidigt det var! Vi har till och med börjat att skratta med folk när dom (antagligen) säger något roligt, fast vi inte ens har någon aning vad de betyder. Senast när Sussie klämt ur sig ett ”HAHAH” efter en helt oförstålig disskussion på kroatiska, fick hon konstiga blickar och kläcker ur sig ”oh hehe, I dont't understand but...”.

Terapin i övrigt är väldigt annorlunda från rehab i Sverige. Det är mycket träning i grupp, vilket jag inte sett hemma i Sverige på rehabcenter. Där är träningen mer anpassad efter varje persons rehabilitering, medan de känns som man drar alla över en större gräns här.

Trotts alla konstiga ”vad gör HON på rehabilitering”-blickar skuttar jag glatt in i gympasalen varje morgon och tar en matta och deltar i gympan där vi gör övningar liggande på mattan i stort sett hela passet. Något som slagit mig är att nästan hela passet går ut på töjning och statiska övningar. Undra varför? Får ta och fråga ut dom lite imorgon! Om dem nu förstår mig vill säga... Engelskan fungerar inte riktigt så kanonbra alltid, senast idag när jag sa för min 511 gång ”sorry, I just speak english” och fick jag som svar ”then you have learn hvratski”. De har han nog en poäng med! Men några nya ord har jag snappat upp idag är iaf ”slappna av”, ”pinne” och ”ihop” dessutom snurrar de kroatiska siffrorna runt i huvudet när jag ska somna och jag slår vad att OM jag hade varit lika pratglad som de andra i sömnen hade jag räknat högt till 10 flera gånger om! Kanske tom. bjudit på att rabbla dem baklänges.


Varje morgon börjar jag här i termomineral-bassängen där de kör vattengympa i det rehabiliterande vattnet som ska vara bra för cellförnyelsen.

Sen går jag vidare till gruppträningen på land, där jag brukar delta varje dag. Här har vi en övning liggandes på matta :)


Stående övning med pinne

Annars springer jag mest runt mellan all individuell träning, då patienten också får ligga ner medan en sjukgymnast töjer deras muskler. Och 10-minuters massagen som även jag har fått prova på, två stycken i personalen och även en kund. Det var svårare än jag hade tänkt mig att hinna med en ryggmassage på 10 min. jag borde kanske öva på att speeda upp mitt massagetempo till deras så jag får med HELA ryggen nån
massage! ;D


2 av massagebåsen där 10-minuters massagerna sker. Maria och Leo in action!


Jag med min egna kund, "masaza je gotova"-"Massagen är färdig" har jag snappat upp under dessa dagarna.

Bara 3 dagar kvar nu, och känns som det är dags för mig att åka hem då det faktiskt är JAG som ställt till med de senaste sovfasonerna, tro de eller ej! Men inatt råkade jag nämligen klämma till på Sofias rumpa då jag trodde det var pojkvännen jag låg bredvid... Reaktionen var ”LINETTE, va håller du på med nu!?”
Nu hotar Sofia med att tvinga mig att sova på soffan inatt...

Imorgon ska jag ha med mig kameran och fota runt lite på min kära terapi-avdelning så bilder kommer vara uppe inom kort! //Linette

Nu har jag varit två dagar på Polikliniken och jag vill börja med att ge de andra tjejerna en eloge för att de klarat av alla dessa cok cok behandlingar. På kvällarna har diskussionen om hur man gör en cok cok behandling rolig gått het och de båda har berättat om hur deras tankar går när de sitter där.Båda två upplever någon form av tävling de själva har mellan kunderna, ska just denna kunden nå upp till 500 ml strecket, och nu snackar vi mängden slem som samlas i en behållare. Ett annat sätt att göra det hela lite mer spännande är att gissa när slemmet ska ta sig över nästa kurva i slangen.

   Det har aldrig varit något snack om att detta ska vara en äcklig behandling utan det är bara roligt med slem enligt dessa damer.

   Mina upplevelser av dessa Cok Cok behandlingar är dock inte lika ljusa, hur kan man ha kul åt slem? Jag satt där förväntans full, nu skulle även jag kunna vara med i kvällsdiskussionerna kring slem men nej. Det är inget jag vill prata om, det var bara snuskigt och jag försökte snabbt hitta något annat att fokusera på för att behålla frukosten i magen.

   Tjejerna försvarar sig med att säga att det försöker göra det bästa av situationen och vad vet jag, i slutet av veckan kanske jag med sitter där och räknar mililiter.

Jag fick ingen alls förvarning inför dessa cok cok och Claudia var mer rädd att jag inte skulle klara av blodet vid den lilla "operationen" jag fick medverka vid igår.  Jag fick vara med när dom tog bort några födelsemärken i ansiktet på en kvinna och det var betydligt mer behagligt än Cokcok behandlingarna kan jag tala om.

Idag fick jag även vara med på två filer/botox behandlingar. Två super fina kvinnor kom in för att ta bort lite linjer som man inte såg, och gick sedan hem med två ansikten som såg ut att vairt inlåsta i ett geting bo under en period. Filer behandlingen skulle ge resultat med en gång men jag har svårt att säga att jag såg någon större skillnad då jag inte direkt såg något att ta bort från början. Den enda förändringen var möjligtvis något fylligare läppar men även det kan väl en geting åstadkomma?

   Botoxen som de la in i pannan och runt ögonen skulle dock ge resultat först om någon vecka och där får jag nog erkänna att det fanns lite linjer men inte värre än någon annan som vandrar på denna jord, hoppas i alla fall att kvinnorna känner sig bekvämare med sitt utseende nu efter.

 

Såhär snygg var jag när det bar av in i operationrummet.




Dagens höjdpunkt för personalen på Polikliniken idag var när deras nya kaffemaskin levererades. Montören hade en stor törstig publik!



En liten skorpion hade placerat sig utanför ingången till kliniken i morse! Inte lika uppskattat av alla!

Det var allt för idag:D // Sofia

Denna dagen går inte att beskriva med ord. Vi har fått chansen att se Kroatien från en helt annan sida än vad vi gjort innan och det har varit en helt fantastisk dag. Vid tre tiden mötte vi upp Claudia som är en av våra handledare.  Hon hade ordnat att vi skulle få rida, en liten runda trodde vi, men det slutade med tre timmar i sadeln där vi fick se Kroatien från hästryggen vilket gav ett helt annat perspektiv.

När vi kom fram stod där fyra kändishästar som alla medverkat i olika filmer, till exempel ”Blood rain 3” med flera. För oss var det en helt annorlunda syn eftersom vi tidigare bara ridit i Sverige.

Eftersom Sussie endast ridit en gång innan valde hon för säkerhets skull att börja med ledhäst och hjälm på sig för att sedan rida själv. Medan Linette och Sofia fick hoppa på hästarna utan några som helst säkerhets tillbehör.

Vi hoppade snällt upp i western sadlarna på hästarna Sharon, Vesna och Saladdin och gav oss iväg på en ”once in a life time” tur. Efter en tids ridning genom skog och mark kom vi fram till liten och mysig gård där Peter som äger hästarna hoppade av och band fast sin häst i ett träd. Varpå vi satt kvar helt frågande, men här skulle vi tydligen hoppa av och ta en kopp kaffe med Peters vän. De tog med oss in i ett litet rum i ladgården där de hade tänt den öppna spisen och ett bord stod uppdukat med vin och kaffe. Tydligen är det väldigt vanligt att man har sådana rum på sin gård för att kunna ta emot gäster som kommer på besök och vi kände oss varmt välkomna. Vinet som stod uppdukat var självklart från egen odling och vi kunde se vinplantagen genom fönstret där vi satt.

Sedan red vi vidare genom trakterna där vi träffade på flera bekanta till Peter under vägen, där många utav som ville bjuda oss på fika och vin. Han berättade att alla känner alla eftersom det är en väldigt liten by och alla ville att just vi skulle smaka på deras vin.

När vi kom tillbaka mötte vi upp Claudia på Peters gård där vi fick se alla hans 12 hästar samt 25 hundar. Både häst och hund hållningen här skiljer sig väldigt mycket från det svenska. Till exempel fick Linette under turen veta att hästen hon satt på inte hade blivit riden på två år. Detta är något som aldrig skulle hända hemma.

Här kommer lite bilder från våran händelserika dag:

Claudias vän Peter som tog med oss på ridturen

Kramar från tre utmattade tjejer med ömma rumpor! =)

Ända sedan dag ett har det från Linettes sida klagats på de värrse olika ljud nattetid, som snarkningar, slaffs, gnislande tänder, panikattaker och snack. Nu har vi dock nått en ny nivå som vi alla kan skratta åt. Förändringen började i Fredagsnatt med att Sussie snackade på som vanligt, men denna gången tog hon hela havet stormar till en ny nivå. Hon pratade Engelska i sömnen! Fantastiskt kul tyckte jag som försökte väcka linette genom att kicka henne lite i sidan, någon reaktion? Nej, hon skyllde på att jag sparkar och kickar henne varje natt så av ren vana försökte hon sova vidare.

   Inatt nådde även min nattaktivitet nya höjder. Även jag övergick till engelska, -"Kladd i mun, we try to mat" sa jag för att sedan börja fnissa och tå flörta med Sussie som vid detta laget var vaken och skrattade något vansinnigt. Sussie plockade snabbt fram sin mobil för att skriva upp min fantastiska mening, för att sedan kunna berätta för oss på morgonen vad jag sagt. Dock klarade Suss inte att hålla sig ända till morgonen och vid 5 tiden sa hon,

 -Sofia vet du var du sa vid 03.08? hahahah!  Sedan berättade hon och tillsammans skrattade jag och Suss tills Linette utbrister, -Det var jätte kul men snälla kan vi inte skratta åt detta när vi går upp, jag måste sova!?

Nu ser vi med spänning fram emot morgonen för att kunna få höra om de eventuella nattaktiviteter som pågått!

//Sofia  "We try to mat! To-mat?"

Idag har vi haft en hel-ledig dag och vädret hade inte kunnat vara bättre!! Sommaren är tillbaka och snön är borta!


Jackorna avslängda och vi bara njuter!

Vi tog tag i saken och traskade upp till berget för att jobba på våran höjdskräck inför bungee-jump hoppet. Väl uppe märkte vi att vi även kunde jobba upp lite vårbränna, för och vad varmt och skönt det var!
Vi ringde Litauerna som skulle hålla i Bungee jumpen och de lyckades skrämma upp oss ännu lite mer. De sa "så ska ni få skriva på papper och så att ni hoppar på egen risk och så". Tankarna börjar vinkla sig åt att det är livsfarligt!!
Som pappa sa när jag ringde till honom och berättade "är inte de farligt??"
Jag " Jooo, det är det säkert men vi gör de ändå! :D"




Lite mental träning inför vårat hopp, dock vet jag inte om de blev bättre eller sämre...
"Hoppa med huvudet före".... Gaaaaah!



"Jag kommer inte ha några problem med att skriva på pappret om egen risk och så, men hoppa kommer jag inte göra!! men det är en bra början i alla fall" - Sofia




Dagens ilandsproblem: "jag har palm i örat" -Sofia


See ya! //Linette

Det känns som det var nyss vi satt uppe på rummet en kväll och räknade hur många dagar vi hade kvar. Men det har hänt mycket och tiden har bara runnit iväg. Nu är det helg igen och den är färdigplanerad, sedan bara fyra praktikdagar för att sedan resa hem fredagen den 19.e mars.

Imorgon ska vi ringa Litauerna som ska spela in bungeejump reklamfilmen och höra om vi också kan få hoppa en varsin gång. Det känns som att vi inte ska missa den chansen.

Idag var jag på en ansiktsbehandling vilket var jätte härligt, somnade till en liten snabbis under ansiktsmassagen. Innan massagen var det en portömmning som däremot inte lika härlig, som gjorde lite ont då hon tröck överallt på ansiktet. Sanja hittade även några milier som hon tog bort med hjälp av en nål som hon tröck till med. Men nu känner jag mig väldigt fräsch och rengjord =). Dock ser inte mitt ansikte bättre ut just nu, men de röda fläckarna efter klämningen försvinner snart.

Veckan på polikliniken har bara rusat iväg. Fredag idag och min sista dag där. Även idag var det massor av ”cok cok”-behandlingar. Under min där har de haft rekordmånga ”cok cok”! Det var till och med fler ”cok cok”-behandlingar denna veckan än vad de hade hela förra året! Så de känns som jag verkligen kan den behandlingen i minsta detalj nu. Så är det någon som har problem med bihålorna där hemma så vet ni vem ni ska ringa ;) haha!

Som lite omväxling fick jag kika in hos tandläkaren igår som gjorde en tandblekning på en tjej. Jag fick assistera med verktyg. Riktigt intressant, men oj så fort de gick!! Vi var nog färdiga efter 5 min. Jag hade väntat mig att de skulle ta minst en halvtimme!

Idag sprang jag in en snabbis hos Sanja på skönhetssalongen. Hon gjorde en ansiktsrengöring liknande ansiktsbehandlingen vi gör på elevpraktiken på kurorten. Förutom allt det vi gör ångade hon även ansiktet för att öppna upp porer som hon sen tryckte ut med hjälp av en förstoringslampa hon kunde kolla igenom för att se orenheter i huden tydligare. Jag kan tänka mig att detta liknar portömmning i Sverige. Jag fick även göra en arm-massage på kunden medan ansiktsmasken låg på.

Dagen bjöd även på två MYCKET glädjande besked: Min handledare Claudia har nog fixat så vi ska få rida på ”kändishästar”. De var nämligen iväg och spelade in en film med hästarna fram till lördag och de har varit med i många fler. Spännande!! Tror de kommer vara jättehärlig natur att rida i här i Kroatien. Om inte annat är de alltid kul att få sitta på hästryggen igen, gammal ryttare som man är ;)

Dessutom så har ju Marina och Joakim kommit tillbaka från Sverige igen så när jag träffade dem idag berättade de om några som skulle spela in någon bungee jump-film från de enorma berget bakom anläggningen. I och med att Jag och Sussie ville prova bergsklättring här till vårat projektarbete frågade de om vi skulle vilja hoppa bugee jump istället!
-Och SÅKLART hoppa min glädje från tåspetsarna upp till ett stort leende och jag hoppade hela vägen upp till rummet superspänd att berätta den stora nyheten för Sussie!!! :D

Nu håller vi tummarna så hårt vi kan för att dem ska låta oss hoppa och de ska bli av :)

Håll er uppdaterade så får vi se om vi överlever hoppet!
”om vi inte överlever, vem ska då uppdatera?” //Sussie

// Linette

Imorgon har vi sista praktikdagen på vårt andra ställe, för att på måndag påbörja praktiken på den tredje och sista avdelningen. Då kommer Jag (Sussie) vara på Wellness, Linette på terapin och Sofia på Polikliniken.

Det finns inte så mycket att berätta mer än att allt går jätte fint här nere och för varje dag utvecklas vi enormt mycket. Vi tar mer och mer ansvar för varje dag som går, samtidigt som våra kunskaper om hur allt fungerar blir allt bättre och vi blir mer självständiga.

Språket är något som vi verkligen tar åt oss, vi alla tre har skrivit lappar inne i personalrummen där det står översättningar från svenska till kroatiska. Där lär vi oss kroatiska samtidigt som de andra kan ha lite roligt åt svenskan. En mening som jag har haft bra användning av är ”Masaza je gotova” som betyder ”Massagen är färdig”, vilket känns bra att kunna eftersom de flesta äldre inte kan prata engelska.  De äldre blir även glada när de får höra en brytning och att man verkligen försöker prata lite med dem. Jag brukar även fråga ”Dobro?” som helt enkelt betyder ”Bra?” och deras svar brukar nästan alltid vara Dobro eller Super vilket känns toppen.

Imorgon efter praktikdagen har jag bokat in en ansiktsbehandling där jag ska få en portömmning hos Sanja på skönhetssalongen, i polikliniken.

Jag och Sofia sitter nu och väntar på att Linette ska sluta sitt kvällspass så vi kan gå och äta tillsammans i matsalen.

SNÖN ÄR BORTA och värme är på väg! :D

//Sussie

När vi har berättat för folk där hemma i Sverige att vi ska tillbringa tre veckor i kroatien är den första reaktionen, "-fan va gott, jag vill också ha värme, ni kommer kommer komma hem super bruna". Men nu kära vänner ska vi berätta saningen. Det snöar, låt oss kalla det snöstorm!

 
Detta är nog bara början så vi ber er skicka ner en säck med vinterkläder!  

Dagen började som vanligt fram till lunch, det vill säga praktik på våra olika avdelningar. Efter lunch blev vi erbjudna att få komma till wellness för att utföra och prova på lite olika behandlingar. Suss och Linette valde att få varsin vin behandling, som innehöll skrubb, en djupgående inpackning samt ett serum och en avslutande lotion som luktade underbart.
   Sofia tog en honungsbehandling vilken innehöll, saltskrubb, oljemassage, honungs massage och slutligen en papaya lotion. 

 Nu sitter vi här hemma i lägenheten lena som bebisar och avslappnade till tusen. En riktigt härlig eftermiddag har vi haft och troligen kommer det bli fler sådana.

Här kommer lite bilder från våran eftermiddag!


Tanga, vad har man denna till?



Får man ta sig ett smakprov?



Sussieluss jobbar på!



Linette kladdar på som tusan!



varm olja och honung!


Eftermys=)

Jag brukar börja dagen med att titta på ett vattengympa pass i den termominerala poolen, efter det är jag med på ett eller två gruppträningspass.  Alla som kommer dit behöver rehab av olika slag, så det är övningar som är anpassade efter deras förmåga. För det mesta ligger vi på marken på en madrass när vi gör övningarna och ibland använder man även redskap som exempelvis en lång pinne som man gör olika rörelser med. Det är väldigt enkla rörelser och det är inte speciellt konditionskrävande. Men för de som har något problem är det självklart bra träning.

Jag har aldrig sett något sådant pass i Sverige förut, så det hade varit roligt att se om det är stor skillnad på hur man utövar rehab i Sverige respektive Kroatien. Jag har inte hört talas om gruppträningsrehab i Sverige förut, endast sjukgymnastik där man oftast har en egen tid med en tränare. Vi får höra av Linette nästa vecka när hon är på terapin, eftersom hon har praktiserat hos en sjukgymnast i Sverige. Kan vara intressant att höra lite skillnader och likheter.

Efter jag varit med på rehaben går jag till massageavdelningen där jag både masserar och är med och tittar. Idag fick jag göra fyra 10-minuters massager, vilket är det vanligaste just på den här massageavdelningen. Det känns skoj att de uppskattar massagen jag gör och en önskade att få bli masserad av mig imorgon också. =) Förhoppningsvis får jag massera mer imorgon!

Nu ska jag och Sofia försöka ta oss till affären på något vis, hur det ska gå till vet jag inte riktigt än. Våra apelsiner är helt slut, sorgligt.

Apelsinabstinens

Så mycket mer finns inte att berätta just nu.. Hoppas ni har det bra där hemma!

Varma hälsningar från ett kallt och blåsigt Kroatien!

//Sussie

Denna veckan har jag tagit ett skutt upp till polikliniken, där de gör kirurgiska/skönhets operationer, har även gynekolog, tandläkare där. Här ingår det att när man kommer kl 08:00 på morgonen att man dricker turkiskt kaffe & tar en bakelse direkt när man kommer från frukostbuffén. De turkiska kaffet har jag absolut inga problem med, -jättegott. Men med frukosten i halsen får jag så snällt tacka nej till dessa bakelser. Jag har en känsla av att polikliniken kommer passa fröken Bos perfekt!!



Polikliniken & de nya hotellrummen :)

Jag frågade min handledare Claudia om behandlingarna de har på polikliniken. De mesta görs för det yttre, alltså mest skönhetsoperationer. Som tex. igår morse var jag med när Sanja brände bort en vårta från en äldre dams kind. Det var något helt nytt för mig och jag tyckte till och med att de såg lite ”hemskt” ut. Det såg ut att göra väldigt ont när lasern brände bort vårtan. Men tydligen gjorde de inte så ont eftersom man bedövar och sen lägger på is för nerverna som är under vårtan inte klarar av hettan. Sen lägger man en stark färg på vårtan för att lasern bränner bort färg lättare. Men att de ryker från någons kind ser ändå lite läskigt ut.

Annars har jag bara varit med på en väldans massa ”cok cok” behandlingar som Sussie beskrivit här innan på bloggen. Där man suger ut ”slem” ut bihålorna med en slang på folk. Patienterna får då ligga och säga ”cok cok” hela behandlingen för att när man säger ”k-ljudet” öppnas bihålorna upp och slemmet sugs ut lättare.

Det blir mest att titta på för mig, byta bänkpapper, fylla på sprutor och ta emot folk när det inte finns någon annan i receptionen. Jag trivs bra och blir jättebra bemött även om alla inte kan engelska så bra. Funkar ändå väldigt bra med mitt lilla ordförråd av kroatiska.

Får se om jag kommer få se några andra skönhetsbehandlingar under veckan, eller kanske får ta en titt hos tandläkaren. Hade varit intressant att se någon rynk/ läpp-fyllning eller kanske en tandblekning.

Seee ya! // Linette

Nu har jag varit två dagar på Wellness. Och till skillnad från vad linette berättade så har det faktiskt varit en hel del att göra. Idag har jag fixat med tvätten, kopierat upp olika kompendier på olika språk, fyllt på vatten i vatten behållarna, och massa mer små saker. Än så länge har jag dock inte hunnit se någon behandling men jag hoppas att det kommer snart.

På dessa två dagar har jag även lärt mig något som känns super viktigt att ha med sig ut i livet, att dricka kaffe. På Wellness har dom världens underbaraste kaffe maskin, den är bäst på kaffe så den används flitigt. På Wellness ingår det även att man måste prova det turkiska kaffet och även det är super gott, så nu känner jag mig rutinerad på kaffe fronten!

I lördags efter lerinpackningen var tanken att vi skulle åka med en från personalen här på Istarske Toplice till staden Rijeka.. Men de slutade med att vi fick ta en buss på kvällen istället då hon fick bråttom för de skulle tydligen komma snö. Så det blev till att och checka in på hotell Continental över natten

.
Lite fastfood i väntan på bussen

Det var en supermysig stad som var mycket större än vad vi hade förväntat oss.

När vi kom in mot staden med bussen fick vi lite smått panik över att vi hade bokat ett hotell någonstans i denna smeten... Hur i hela friden skulle vi hitta de? Vi frågade busschauffören om han visste men han hade ingen aning. Paniken bara steg....

Men... Med en taxi för 30 riksdaler blev vi släppta utanför ett stort hotell som var fullt av massa skidåkare från svenska Europakuppen.

Restaurangerna var superfina med galet god mat, bra service och till råga på allt superbilligt!

Mumma :)


Dagen därpå var de shopping för hela slanten! Vi fyndade massor och paniken steg ännu en gång denna helgen, för hur ska vi få med oss allt hem utan övervikt?


Övervikt? -det återstår att se!

Helgen avslutades på ett chokladcafé som Anna tipsat oss om. Vi hade hamnat i himmelriket, men oj så farligt! -Det går bra för Bos med hälsoveckan!


Chokladfontän på chokladcafét! -AKTA DIG FÖR FRÖKEN BOS!!

Nu är vi tillbaka på Istarske toplice och redo för en ny vecka på ny avdelning!

Ciao! // Linette

Anna har under veckan fått höra på mycket konstiga samtal och förrgår sa hon att det vi pratade mest om var nog mat. Så efter det bestämmde vi oss för att börja vårat nya liv, det skulle innebära träning och endast apelsiner som snacks (ingen mer choklad, samt mindre snack om mat). Man kan väl inte säga att det gick super bra, oboy beroende som jag är tryckte jag i mig en kopp hot chocolate vilket är mer som en rinnande chokladpudding med grädde till, tok mycket kalorier! Inte nog med det, till lunchen har vi sett till att alltid få frukt istället för massa underliga bakelser till efterätt, men vad händer? Jo jag tar min frukt, och går och byter den till en bakelse! När jag sedan kommer hem efter att ha slutat sätter jag snällt på mig träningskläder för att kompensera mitt ätande. Vad händer? Linette och Sussie kommer hemstövlandes och vi lägger oss i sängen för snacka lite och planera vad vi ska hitta på för spännande aktivitet. Två timmar senare vaknar vi upp, med träningskläder på och vips hade vi sovit bort vårt träningstillfälle och det var dags att äta igen. Självdisciplin?




Farlig grej, det där! 

Och nu hände det igen, jag bad linette gå upp och hämta nått gott trots att jag vet att ikväll när vi ligger där i sängen kommer vi allihop fråga oss, varför åt vi det där sista? Linette tyckte nu att det är viktigt att jag skrivet att hon sprang upp och hämtade snackset, och att hon faktiskt tog med sig tre apelsiner. För att få ännu lite bättre samvete säger hon;

- Enda sättet att sluta är ju att äta upp allt vi har?

Nästa sekund ropar Sussie från kontoret bredvid;

- Åh, gud vad apelsinen droppar, jag är alderless dyngsur! Det hade varit bättre med choklad!

Det ligger nog nått i det hela! Eller?

Vårt mål inför morgondagen är att ha träningskläder på oss i stående position!
Önska oss lycka till!

Tider bara springer iväg här i Kroatien. Nu har vi varit här i snart en vecka och som sussie nämnde åkte Anna hem idag vilket innebär att vi har två veckor kvar.

Imorgon är sista dagen för min del på Terapin innan det är dags för rotation. Förhoppningsvis ska jag och tjejerna hinna med en lerinpackning imorgon eftermiddag. Jag vet inte riktigt om det är något man ska se fram emot eller inte, var nämligen med idag på några behandlingar och det såg inte super skönt ut. Lera på 45 grader är inte att leka med, tror inte det var någon patient som inte skrek till. Men det sägs vara väldigt effektivt mot skador då leran innehåller det termominerala vattnet som Istarske toplice är känt för. Förhoppningsvis kommer det även lite bilder på detta imorgon.

Dagen för övrigt har varit lugn, vi tog en morgon kaffe innan Anna åkte och sen var det praktik till 16 som vanligt. Jag var med inne på elektroterapin idag och det var mycket spännande. Jag skrev tidigare i år ett arbete om just elektroterapi vilket var bra eftersom att jag då redan hade lite kunskap inom området. Tänkte inte berätta detaljerat hur det fungerar men för er som inte känner till det så fäster man elektroder på kroppen som ger ifrån sig elektriska impulser. Dessa stimulerar vävnaden och bidrar till ökad cellförnyelse vilket snabbar på läkningen vid till exempel en muskelskada.

Jag hade tur som vandrade in på elektroterapin just idag eftersom ingen av de ordienare som arbetar där pratar engelska, men just idag befann sig studenten Ivan där så han tog väl hand om mig och förklarade mer i detalj hur allt dungerar. Något som imponerade mig här var hur effektivt de arbetade, in med 10 patienter, ut efter en kvart och in med nästa gäng.

Här kommer två bilder!


Här träffar alla patienter först en läkare som anpassar behandlingen efter behov!

Här görs all lera som används på anläggningen! På bilden ser ni även "snygge läkaren" som vi kallar han för, dock var han ju mer intresserad av Anna än oss små tjejer!


Det som är riktigt kul nu när man gått här i en vecka är att man börjat tro att man fattar allt de säger på kroatiska. Vilket fantastiskt sätt att lära sig ett språk får jag säga. Första dagarna fattade man inte ett dugg men nu går det alderless utmärkt att kommunicera, och med hjälp av lite gester så löser sig det mesta.

Sist men inte minst ska jag berätta om dagens gulligaste. Igår masserade jag en jätte söt dam som var super nöjd med massagen, det slutade med att hon ville adoptera mig och Ivan och så ville hon bjuda oss på en kopp kaffe. Så idag när vi skulle gå och beställa kaffe kom en dam fram till mig (misstänker att det var samma) , då hade hon tagit fram en dikt på tyska som hon ville läsa för mig. Då mina tyska kunskaper är obefintliga blev det ingen läsning, men Sussie var vid min sida och skötte samtalet kanon fint.

Önskar er alla läsare en super trevlig helg:)

Sitter här i Marina och joakims kontor och utanför ta den något äldre generationen en sväng om i en ”fartfylld” vals... Haha, vi har lovat oss själva att göra dem sällskap någon kväll! Kommer säkert bli en video-blogg av de så håll er uppdaterade!

Praktiken har inte ändrat sig så mycket från de första dagarna för mig. Det blir väldigt mycket sitta och prata så jag kan nog hela deras koncept nu och deras utbildningar, behandlingar mm. Om jag nu har fattat allt rätt. Vi byter mellan engelska, kroatiska och svenska så de är inte alltid så lätt att hänga med i svängarna.

Jag har fått kollat på två behandlingar en aeromamassage som jag själv fick idag. Det var minst sagt en annorlunda upplevelse, för de första ligger kunden i stort sett naken under behandlingen och man döljer inget direkt. Aeromamassagen är ju inte så djupgående massage och de märktes verkligen när jag själv fick ligga på brittsen, men shit vilket flow de har när de masserar! Jag är imponerad, känns mer som en vind som flyger över kroppen utan några stopp. Jättehärligt... somnade nog i snitt 10 gånger på en och samma behandling! Tack Marija :)


Marija ger mig aeromamassage

Sen har jag även fått kolla på 2 ”honungsbehandlingar! De är lite speciella, man smetar in patienten med ett flertal olika oljor innan man lägger på en het honung som man värmt upp med ånga som sprider sig i hela rummet. Så det är verkligen svettigt att jobba, jag som blir överhettad av att göra en vanlig massage och här jobbar de i ett rum fullt av ånga! Jag får säga de åter igen – jag är impad!! En annan häftig sak med denna behandlingen är att de gjorde ett grepp där de ”pluppade” upp celluiterna!! Svårt att beskriva, måste nästan ses i verkligheten för att förstå.

Så var de ju dendär ständiga tjatet om ergonomin! Min upplevelse efter att ha kollat på behandlingarna var att de inte alls tänkte på sin egna kropp på de sättet som vi gör. Så jag använde såklart mina pratstunder till att fråga lite hur de tänker om ergonomi, men jovisst tänker dem på de! Men de sa även att de kan vara svårt ibland och att man måste anpassa sig efter patienten. Vi har även lite svårt att förstå oss på dessa skyyyhöga bänkar! När jag själv masserade på bänkarna flög mina axlar ovanför öronen upp för att kunna nå, men de förstod inte dem alls vad jag menade. Dom sa något i stil med ”men vi är långa” precis som att jag skulle vara kort då? Kanske klarar de av att arbeta så och hittar ställningar de trivs i, men enligt vår lära kan jag se brister.

En vecka på wellness avdelningen att checka av nu då! Mycket nytt att ta in, väldigt intressant! Dessutom har min kroatiska växt och jag börjar förstå de mesta som sägs mellan kroaterna. Hör ”la svedski” (svenskan) och ”Linette” hela tiden, men snart får dom passa sig för skitnacket för jag förstår mer och mer för var dag som går ;) haha

Såhär ser wellness ut utifrån i den strålande solen :)

 Puss & Godnatt, för mer info om vår hälsa läs nästkommande inlägg ”VAD HÄNDE MED SJÄLVDICIPLINEN?”

 // Linette :)

Idag har det varit en lite annorlunda dag till skillnad från de andra dagarna på Polikliniken.  Jag började dagen med en simtur på runt 800 meter för att sedan basta en stund, medan de andra jobbade hela förmiddagen =). Claudia jobbade mellan klockan 13 och 20 idag så det fick bli så för mig med, vilket inte spelade så stor roll för mig. Det är ju roligt med lite förändring.

Idag fanns det lite fler specialister på polikliniken. En tandläkare var på plats som var väldigt trevlig, men vi kunde endast prata med hjälp av min skrovliga tyska, samt med hjälp av hans assistent som var där och kunde engelska. Han gjorde en tandblekning på en tjej, det var intressant att se. Det finns nog inte så mycket mer att säga om just det, jag tyckte det såg lite läskigt ut i alla fall. Det var även en neurolog där idag men jag hann inte se när han arbetade.

Jag var även med på en laserbehandling där Sanja tog bort lite ytliga kapillärer, det var riktigt häftigt att se. Att man med hjälp av laser kan få bort så skarpa blåa fläckar på benet till att inte synas alls, patienten gjorde inte en enda min under behandling, endast röck till någon gång då det var något lite extra känsligt ställe.

Det är många behandlingar som jag har fått se under de här få dagarna som jag tidigare inte vetat något om och vissa inte ens hört talas om. Jag har lärt mig mycket och är jätte glad för det.  Men för mig blir det mest bara att titta på och ställa frågar.  Jag försöker att få göra lite saker men det finns inte så mycket jag kan göra, endast byta bänkpapper mellan patienter och kanske hämta något som fattas. Men jag hoppas att jag kommer får göra lite mer framöver. Vilket kanske inte är så lätt, i alla fall inte på polikliniken, där de har så mycket speciella behandlingar.

Nu ska jag gå upp till de andra och sova. Imorgon blir det en tidig dag igen och vi kommer att säga hejdå till Anna vid 9.30 tiden för att hon ska börja sin resa hem igen. Lite synd att hon ska åka, för hon har förgyllt våra dagar. Kommer bli tomt här utan henne!

Laku noc! (god natt)

//Sussie

Nu är tre dagar på Terapin avklarad för min del. Första dagen var väldigt lugnt, var med och tittade på deras motsvarighet till våran vatten gymnastik samt deras gruppträning, en minst sagt annorlunda upplevelse. Det var mest kolla men inte göra, dock fick jag igår ta emot min första kroatiska kund och nu rullar dom in som på räls, riktigt roligt! Allt är så tok annorlunda här så det gör faktiskt inget att ingen kan engelska, allt löser sig bra ändå.

Det som är mest spännande för min del är nog att där jag befinner mig är det väldigt mycket patienter som springer hit och dit så all personal har fullt upp med sitt. Dock hinns det alltid med en kaka eller chokladbit minst två gånger i timman så finns stor risk att vi rullar hem till sverige! Detta har i alla fall lett till att jag får klara mig väldigt mycket själv, men det har varit en lärorik upplevelse. Visst känner man sig i vägen ibland men det är bara att le lite så löser sig det med.

Varje kväll efter praktiken ligger vi i sängen här hemma, såg ni? Jag skrev hemma!I alla fall, så snackas det mest om praktikuppleveserna och jag kan nog påstå att mina historier slår de andras med hästlängder. Linette ligger dubbelvikt mest hela tiden. Det som jag tror imponerar henne mest är mina nya språkkunskaper i kroatiska. Jag har till och med fått spelat in ett ljudklipp till henne med de ord jag snappar upp, som hon kan plocka fram när hon får tråkigt.

Finns nog en stor chans att det snart kommer upp ett ljudklipp eller en film här på bloggen som ni kan underhålla er med, ska även försöka slänga upp lite bilder från terapin imorgon.

Men så länge säger jag adjö// Sofia!

Jag har varit på wellness avdelningen här på Istarske toplice i 2 dagar nu. Där finns det pool för de som vill träningssimma, gym, massa olika sorters bastu med dofter som citrus och en rad olika massagebehandlingar.

Får säga att jag trivs kanon med alla mysiga kroater! Dock har det inte varit jättemycket att göra för min del. Igår undrade de vad jag skulle göra där och vad hur planen såg ut, för de visste inte vad jag skulle kunna göra. Personalen som jobbar på wellness- avdelningen har antingen massagebehandlingar, städar och ser till att allt är i sin ordning eller tar emot kunder. Gårdagen bestod av 0,0 behandlingar. kunder är ju inte de lättaste att ta emot när jag i stort sett bara kunde säga ”hej” ”jag har pojkvän” och ”tack på kroatiska! Så jag satt och frågade ut en i personalen om deras behandlingar, hur de arbetar och vad som är speciellt för just dem. Hon berättade massor och visade mig deras speciella ”chokladolja” och ”honungsolja”. Även nån slags krossad majs som de använder till skrubb här, som man även kan äta. Och helt plötsligt var det stora mysteriet löst vad det vi egentligen åt i lördags! Först trodde vi att det var potatismos, men av konsistensen gissade jag sen på nån slags mannagrynsgröt. Men nu vet jag bättre än så!

Chockladoljan & choklad-body lotion


Behandlingarna verkar vara ganska lika de vi har hemma i Sverige. Dock använder de sig av massa speciella ”doftoljor” som är finns för alla olika individer. Man ska välja ut en efter deras blodtryck, om de har diabetes, stress mm. Så de finns någon som passar alla och man kan blanda flera stycken för att få fram den som just du skulle behöva. Hemma på Kurorten använder vi ju oss bara av en lavender-peparmynta-doftolja som används till alla.

Alla olika "doft-oljor" :)

Min engelska blev satt på prov, men jag tyckte de löste sig även om många meningar säkert hade fått min före detta engelska-lärare att rynka på näsan och skriva ett stort IG på tavlan. Men vi förstod varandra i alla fall :). Eller så var de bara ren trevlighet som de satt och nickade och ”yes yes:ade”

 Imorse var det inte heller så mycket för mig att göra och inte heller prata om. För de som jobbade idag kan knappt engelska så jag fick börja med en sväng i gymmet. Men de är ju nästan exakt likadant som i Sverige så var väl mest för att hålla igång lite :)

Sen fick jag minsann visa framfötterna och massera två i personalen som var väldigt sugna på att prova en svensk klassisk massage. Jag gjorde en helkroppsmassage på en som heter Luiana och en rygg&nacke på Marija. Reaktionerna efter var ”ooh, it was fantastic” och ”I'm dreaming” så jag tror de tyckte om det. Sen fick jag även en stor chokladkaka som tack! Dom är ju för söta här :) Verkar som man äter choklad här hela tiden och jag har inga som helst problem med att hänga på!

På fredag blir det min tur att få lite kroatisk massage. Läste på deras behandlingar innan idag och zoonterapi av fötterna låter väldigt spännande. Är väldigt intresserad av hur de går till så får nog bli en sån och kanske en ”stenmassage” där de lägger svarta uppvärmda stenar på kroppen och masserar med. Lite annorlunda än vad vi håller på med :)

Jag och Marija i receptionen på wellness


I och med att inte engelskan fungerade så bra idag så har vi börjat lära varandra lite Kroatiska/Svenska så de blev mycket skratt åt felsägningar och knasiga meningar. Ett riktigt glatt gäng, precis så jag trivs som bäst!

”vide mi se sutra”
Vi ses imorgon

 Ciao! // Linette

Dobrodan! (God dag!)

Nu är andra praktik dagen över och det redan varit enormt lärorikt. Jag har fått se många annorlunda behandlingar och det är väldigt intressant. Som jag tidigare berättat är ”polikliniken” ett ställe för vård av olika behandlingar, vilket är det stället jag kommer befinna mig den här veckan!

Min handledare på kliniken heter Claudia och är jätte trevlig och välbemötande. Hon kommer från tyskland och har bara bott här i Kroatien i ett år. Trots det kan hon kroatiska väldigt bra, det tack vare att hennes pojkvän är kroat och att hon ofta åkt till Kroatien på semester under hennes uppväxt. 
Jag tycker att det är jätte skönt att hon är tysk för då kan vi slänga in lite tyska ord i engelskan då vi kanske inte kan hitta rätt ord. Claudia visar och berättar jätte mycket, vilket är jätte bra och hon svarar på alla frågor jag har.

Alla som jobbar på Polikliniken är jätte snälla och vill verkligen att jag ska ha det bra och att jag ska känna mig välbemött. Vissa är lite blyga och vågar inte prata med deras ”dåliga engelska” medan andra som inte kan engelska över huvudtaget gör allt för att vi ska förstå varandra med hjälp av kroppsspråk och liknande, vilket är roligt.

Jag, Christine (reception), Claudia (sjuksköterska) & Sanja(doktor)

Jag har fått varit med och tittat på när de tog bort stygn på ett ben efter en liten operation där de hade tagit bort en fett knöl.  En annan sak som var väldigt intressant att få se var när de sprutade in liknande botox, men inte riktigt samma, det här var mindre giftigt, i en kvinnas ansikte för att minska hennes rynkor. Hon hade haft mycket problem med det och gått dit flera gånger för att hon mådde så dåligt över hennes hy och nu såg det tydligen mycket bättre ut för henne. Först bedövade de henne både med sprutor i munnen och även med en salva på ansiktet för att minska smärtan. Sedan gjorde de ett 20 tal stick i ansiktet där doktorn tröck in sprutan i hyn, längs med rynkorna, för att sedan trycka ut innehållet samtidigt som hon sakta drog ut sprutan igen.

Annars har det varit rätt lugnt på stället, jag har kollat på när de gjort olika saker som exempelvis sterilisera verktyg m.m.

I samma hus finns det även ett skönhets center där  en tjej vi namn Sanja gör olika behandlingar, som till exempel manikyr, pedikyr, ansiktsbehandlingar, vaxning. Där har jag varit lite och kollat på när hon gjort två olika ansiktsbehandlingar. En återfuktande där hon masserade och plockade ögonbrynen, samt en behandling som var nästan densamma men där hon även gjorde en por-tömmning.

Anna får en ansiktsbehandling

Sanja gjorde även en ansiktsbehandling på mig som var helt underbart skönt och när jag fick ligga med ansiktsmasken somnade jag till två gånger. Efter det gav jag henne en rygg och nagg massage som on uppskattade väldigt mycket!

Tschock Tschock!
En behandling som var väldigt intressant och annorlunda som jag tidigare inte hört talas om kallas ”Tschock tschock”, jag vet inte hur det stavas riktigt, men det är så det låter i alla fall. Många kommer till kliniken för att de har mycket bakterier och ”sekret” i bihålorna som också är kroniskt och väldigt jobbigt för många. Det kan exempelvis vara om man böjer sig ner med huvudet för att plocka upp något och att det då gör jätte ont i huvudet.  Det är som en infektion som inte går över på väldigt länge och då kan det behövas hjälp att tömma bihålorna. De skickar även iväg prover på ”sekretet” som de får ut under behandlingen för att se vilka bakterier det är och efter det bestämma vilka mediciner personen ska ha.

Först får man sitta i en lampa som lyser med ett infrarött ljus på ansiktet för att värma upp ansiktet och bihålorna, ibland använder de två långa trä-tops  i näsan med något som ska vidga luftvägarna under  tiden som patienterna  sitter där. Ibland får man även något man ska ”Gurrgla” och spotta ut efter den här delen i behandlingen. Det här kommer patienter och gör ofta flera gånger för att sedan göra den huvudsakliga delen i behandlingen, - tschock tschock.

Linette fick pröva infravärmen

När man sedan ska tömma bihålorna på sekret använder man en apparat där man med hjälp av ett rör suger upp de slem som finns där och för att det lättare ska tömmas ska man under behandlingen upprepa ordet ”Tschock”.  Där av fick behandlingen namnet.

Ikväll ska vi gå till en restaurang med Marina och Joakim som ligger ca två kilometer bort! Vi återkommer om hur det var. Dom ska tydligen vara kända för att de har väldigt goda tryfflar och mat till rätt bra pris till skillnad från andra ställen! J

Dovidenja! (hejdå)

// Sussie

Började dagen med att bli tilldelade varsitt schema över alla 3 veckorna. Vi kommer att vara en vecka på varje avdelning. Sofia kommer börja på fysioterapi, jag (Linette) kommer att börja på Wellness-avdelningen och sist men inte minst kommer Sussie att börja praktisera på polikliniken. Spännande!

 Sen fick vi även träffa ägaren till hotellet som heter Mirco. Han berättade lite om änläggningen både historiskt och lite nytänkande i renovering och utbyggnader. Kommer nog bli lite mer ”serious talk” med honom framöver för att vi ska kunna lösa våra uppgifter vi fått med oss från lärarna.

 Vi fick även en kort träff med våran handledare som berättade lite mer ingående om vad vi kommer att få göra. Intressant, man vill nästan bara börja direkt!

 Sen tog vårat spraller i benen över och vi kunde inte låta bli att bestiga det enorma berget bakom anläggningen. Det gav oss en liten påminnelse om att vi inte alls var så tränade som vi trodde. Sug i benen, svettfläckar och ett flås som kunde blåsa omkull träd fick vi allihop innan vi var uppe på toppen^^ haha

 Snart uppe! :D

Väl uppe förstod vi att de verkligen var lika off som vi hört. Skog och berg var de mesta vi kunde se trotts den enorma utsikten. De enda bebodda vi kunde se var den lilla byn Motovun.

 
Höjdskräck - naae, bara lite :P

Marina och Joakim var ju såklart lika snälla idag och tog med oss ut på en bilfärd först till staden Buzet på lite shopping. Även denna dagen blev de fruktansvärda mängder apelsiner, kassörskorna börjar nog undra om vi håller på med någon mass-producering av jucie hemma. Bara andra dagen och vi har redan rullat 30 apelsiner på kassabandet.

Frukfrossa för att stärka samvetet efter all choklad ;)

Färden fortsatte till den lilla byn Motovun som vi hade sett från berget tidigare idag, det var en mycket mycket gammal liten by med många tätt liggande stenhus uppe på ett berg. Jättemysigt verkligen! Tyvärr var det inte riktigt säsong så nästan ingenting var öppet, men säkert supermysigt på sommaren.

Annas idé på ny facebook-grupp -"vi som suttit på muren i Motovun", va tycker ni?


Och såklart som pricken över i:et på dagen så sätter Anna igång oss med ett core-pass i gruppträningssalen. Kanske har hon ändå märkt chokladbitarna som slinkit i oss under resan... wuuupsi ;) Men får väl ändå säg som henne ”guuud va skönt det vara att röra på sig” ;)

Linette & Sussie in action!

Imoooorgon börjar vi på riktigt, vi är supertaggade alla 3!! Ska bli intressant att se hur de jobbar och hur de kommer fungera med kommunikationen. Alla vill/kan ju inte prata engelska så kan nog bli lite småknepig. Får se vilka situationer man hamnar i som svensk på en kroatiskt kurort.

 Får se hur kvällen slutar, kanske på dansgolvet med någon kroatisk farbror i en fartfylld vals eller kanske i ett plaskande apelsinbad framför en komedifilm.

 Fortsättning följer– håll utkik! 

// Linette :)